Julefrid där och här

God Jul och Gott Nytt År
önskar jag er alla.
Och så lite julefrid nu när klapparna är köpta och grisen griljerad.
Personligen måste jag dessutom ha en riktig, levande, gran, hur jobbigt det än är.
Har köpt en, förstört insidan av bilen med den, och släpat upp den till lägenheten. Nu hoppas jag en välvillig son ska komma hit och faktiskt sätta upp den åt mig. Den verkar inte längre så liten och nätt som jag trodde därute i snöyran.
Sen kan det vara på sin plats att sitta vid granens fot och fundera över hur bra vi faktiskt har det. Värmen fungerar, frysen är full med mat och utanför fönstren hörs snöplogar och skovlar jobba hårt.
Så var det inte i Litauen. Där var lika mycket snö som här i Stockholm, men betydligt kallare. Vi kunde inte åka till någon av de byar vi hade tänkt oss. Vägarna dit var inte plogade, invånarna själva fick ta sig därifrån med traktor. Vägen till det hus vi bodde i utanför Birzai i norra Litauen var heller inte plogad. Kommunen saknade pengar till bensin. Föreståndaren för kyrkans biståndsverksamhet där fick skänka 50 kronor av sin egen lön för att få skottat tills de utländska gästerna kom.
Det var vi det. Vår långa julklappsresa, som du kan läsa om i julnumret i denna veckas tidning,  slutade med en stor julfest med kvinnoföreningen i Birzai. God mat, musik och julklappar. Till oss också. Bland annat ett par fantastiska hemstickade julstrumpor, som jag ska bära på julafton.
Guds frid

Bara vanligt väder?

Medan snön vräker ner över Stockholm avslutas klimatförhandlingarna i det avlägsna Doha på ungefär samma sätt som vanligt. Det vill säga med nästan ingenting.
Samtidigt känns det svårt att ta till sig hotet om katastrofala effekter av jordens uppvärmning, när man själv huttrar i kylan och bilen vägrar starta.
Men kanske är de häftiga snöovädren och kasten mellan plusgrader och 15 minus bara en annan effekt av klimatet. Eller så är det bara väder. Svenskt vinterväder som vi någonstans på vägen tycks ha glömt hur man hanterar. På kyrkkaffet idag träffade jag en schweizare som jobbar med tågtrafik i sitt hemland. I Schweiz går alla tåg i tid. I Schweiz vet man att det kommer en vinter med snö. Där har man inte sagt upp all personal som jobbar med att sopa spåren rena och hålla växlarna isfria.
- Vi blev väldigt förvånade när vi fick svenskar på studiebesök, sa han. Vi trodde att svenskar om några visste hur man hanterar snö.
Det vet vi tydligen inte längre. Varken snö på spåren eller på gatorna. Från redaktionsfönstret ser jag tvärtom hur lastbil efter lastbil far ner och tömmer den skitiga snön från gatorna direkt i Riddarfjärden. De har dispens från miljölagstiftningen.
Inte ens så mycket som några fula och skrymmande snöhögar kan vi tydligen stå ut med för miljöns skull.

Inte lätt att veta

Första advent med rikligt med snö som stämningshöjare. Inte dumt.
Då gör det inte så mycket att det tog närmare en halvtimme att skotta fram bilen i söndags.
Som vanligt på första advent var det nästan fullsatt i vår söndagsvis halvtomma kyrka. Det är rätt mycket folk som trots allt gör ett par kyrkobesök om året. Men det räcker tydligen inte för att bibringas lite religiös allmänbildning. För den varan finns det tämligen lite av i landet. Jag som ofta och gärna tittar på frågesport kan konstatera att så fort det kommer en fråga som ens andas andlighet eller religion så är det kört.
Det var likadant i fredags, eller om det var lördags, på Postkodmiljonären. Programmet firade sin 600:e sändning och hade dagen till ära bjudit in alla de som tidigare nått upp till miljonfrågan. Bara tio stycken faktiskt.
Där satt de och glänste medan kvinnan i heta stolen svettades. Tills frågan om i vilket evangelium julevangeliet finns. Samtliga kunniga herrar och den enda kvinnan gick bet.
Men hon i heta stolen visade sig vara kyrkvärd, så hon besatt den "specialkunskapen".
Det lär inte bli bättre i framtiden om ingen enda elev ens sett en kyrka inifrån på skolavslutningen...

Hälsan tiger still

Det är ett under att man lever, känns det som. Matade som vi blir varje dag med kroppens undergångsscenarier. Läste häromdagen att den bleka höstsolen inte är till någon nytta alls. Att det överhuvudtaget inte bildas någon livsviktig d-vitamin i huden mellan tja, september och februari. Vi tycks överleva på den d-vitamin som finns tillsatt i kosten.
Å andra sidan är det verkligen inte bara att tända lampor och mysa. Ögonen mår inte bra av en massa ljus när det egentligen ska vara mörkt, läste jag nån annanstans. Resultatet blir bara oföretagsamhet och depressioner.
Är man inte längre i sin första ungdom är det också ett otal okända sjukdomar som ständigt tycks lura i vassen. Ni vet: obehag i magen kan vara livsfarlig sjukdom, stelhet i lederna kan vara oupptäckt metasjukdom. Stress kan ge dig sviter för livet. Tomater kan vara livsfarliga. Nej, förresten, jag tror det var kaffe den här veckan.
Jag menar, vad håller vi på med? Det finns rätt många verkligt farliga tillstånd i världen som vi kan oroa oss för istället. Människor med verkliga sjukdomar, fattigdom och nöd runt oss.
Men lite hanterligt vardagsbekymmer, som dessutom med största sannolikhet inte drabbar just mig, eller dig, är kanske lättare att både skriva och läsa om. Bättre än ångesten över smältande isar, och skövlade regnskogar. Lättare att hantera än våldtagna kvinnor i Kongo eller svältande barn på Afrikas horn.
Fast liite synd är det om oss också, vi som snörvlar och mår dåligt i vanliga novemberförkylningar.

Talmystik

Igår, den 18:e november, var en negativ och farlig dag enligt den gamla bondepraktikan. Alla vi som inte gifte oss igår kan dra en lättnadens suck, skriver Svenska Dagbladet, som botaniserat i praktikan.

Riktigt varför denna dag var negativ framgick inte. Bara att det var en av årets 33 jämmerdagar. Och det blir värre. Januari fullständigt exellerar i jämmer. Och nånting ligger det kanske i det. Januari, med sina oxveckor är lång och kall och trist, tycker jag också.

Men talmystik, om jag får kalla det så, är fascinerande.Mest för att det uppenbarligen finns så många som tillbringar väldigt mycket tid med att räkna ut och dividera om när exempelvis domedagen infaller. Enligt den gamla Mayakalendern infaller den redan den 21 december i år. Då slutar kalendern, enligt vår gregorianska tideräkning.

Fast det kan förstås vara fel. 50 eller 100 år fel, enligt en amerikansk professor.

Det är lika skönt att inte veta och tillsvidare fortsätter vi med planeringen för framtiden här på Sändaren. Ska vi överleva jul och nyår utan att slås till marken av övertidsarbete behövs framförhållning.

Kanske är  inte domens dag här ännu. Men väl domssöndagen. Med två s.

Nu är vi tjocka och snälla

Höstmarknadernas förlovade tid är inne. Dom som mycket snart övergår i julmarknader. Stora julgranen står förresten redan uppställd här på Kungsholmstorg.

På redaktionen kavlar vi upp ärmarna inför stora julrushen. Men det är lätt att tappa fokus i planeringen när gamla medarbetare dyker upp lastade med ost och kex, kakor och tårta. Tillfälliga besökare medför bullkransar. Och i köket finns nästan fulla pepparkaksburkar kvar efter Stora Pepparkakstestet som grannredaktionen genomfört.

Vi blir både tjocka och snälla. En del av energin gör vi förhoppningsvis av med i det dagliga springet. Har också noterat att allt fler väljer att stå hela dagen vid sina höj- och sänkbara skrivbord. Själv motionerar jag mest i korridorerna mellan mötena. Så här års ska vi planera både advents- och julnummer, pricka in ledigheter och bestämma vilka tjänsteresor vi rimligtvis kan hinna med.

Denna vecka är också Anders Mellbourns sista som chefredaktör. Det blir också, förstås, en eftervalsanalys från USA, innan det blir dags för avtackning.

Men han försvinner inte för gott. Också i  fortsättningen kommer ni att kunna läsa hans politiska analyser i spalterna då och då.

Så fortsätt läsa.

Bedrägligt helglugn

Äntligen måndag - och vanlig vardag. Under allhelgonaveckan har lokalerna ekat rätt ödsligt. Kollegor med barn i skolåldern har ägnat sig åt familjeliv i olika former, en del av oss andra har passat på att inta sofflocket.

Men helglugnet är bedrägligt. I stort sett varje ledig timme måste betalas tillbaka i fördubblade ansträngningar och övertid för att allt ska gå ihop sig. Och för somliga medarbetare innebär själva helgfirandet extraarbete. Vår fotograf, Mikael Johansson, fick tillbringa delar av sin lördagskväll med att fotografera folklivet på våra kyrkogårdar. Bilder från storhelgsfiranden behövs i arkivet, och de måste ständigt uppdateras för att kännas så nytagna som möjligt. 

Nästa fixpunkt i redaktionsarbetet blir USA-valet på tisdag. Något vi tyvärr inte kan redovisa fullt ut i nästa veckas tidning, eftersom vi hinner trycka innan vallokalerna stänger. Men Anders Mellbourn, på plats i USA, kommer ändå med en sista-minuten analys av utgången och för övrigt har vi hans dagliga bloggar om valet att läsa här på hemsidan. Gör det!

Blåsigt värre

En sak är säker. Det blir sällan tråkigt på en redaktion.

Just nu blåser förändringens vindar extra starkt här på Kungsholmen.

Vår chefredaktör Anders Mellbourn har, som ett av sina sista uppdrag, åkt till USA för att följa den amerikanska presidentsvalkampen på ort och ställe. Hans bloggar dagligen här på hemsidan, och den första längre rapporten publiceras i denna veckas tidning.

Vi här på hemmaredaktionen förbereder oss på olika sätt för övergången till Tiden Efter Anders. Det är mycket som ska komma på plats och beslutas innan maskineriet fungerar gnisselfritt.

Samtidigt med pågående framtidsplanering ska veckans tidning förstås produceras som vanligt.  Och helst ska varje ny tidning också bli bättre än den förra.

Det går, för det mesta, tack vare hårt arbete och duktiga och punktliga krönikörer, debattörer och frilansare.

Som ny chefredaktör in spe vill jag tacka er för att ni alla bidrar till att göra Sändaren så bra som den faktiskt är. Samt förstås uppmana er till att fortsätta på samma sätt.

Tillsammans kan vi forma Sändaren som vi vill ha den. Kanske kan vi till och med bli bättre än någonsin tidigare.  

Slutord i denna form

På en kurs om sociala medier som verktyg i journalistiken lärde jag mig använda Facebook. Bland annat fick jag det bestämda rådet att man aldrig ska använda bloggar och Facebook som anslagstavla för papperstidningen. Det rådet har jag som bekant inte följt. Alltså rekommenderar jag dagens nummer av Sändaren där vi har en stor porträttintervju med Stampenkoncernens avgående VD och tillträdande styrelseordförande Tomas Brunegård. Tidningsdirektören som i grunden förändrat ägande och organisation av främst svensk landsortspress är också pingstvän med styrelseerfarenhet från de olika ägargrupperna bakom tidningen Dagen och bokförlaget Libris. I dessa tider av chefsbyten på Berling Press konstaterar Tomas Brunegård att den kristna medieverksamheten i Sverige är både för liten och fragmentiserad. Han vill ha en ordentlig kartläggning, gärna på nordisk basis. -De kristna medierna behöver framför allt professionellt ägande. Det är oerhört viktigt att de här tidningarna inte är enkla budbärare åt ägarna, säger han också. Annars är detta plötsligt min sista notering på Sändarens redaktionsblogg. Innan jag slutar som chefredaktör far jag på fredag till USA på två veckor för att följa den nu uppenbarligen knivskarpa slutkampen i det amerikanska presidentvalet. Om detta kommer jag att rapportera dagligen på en särskild bloggplats vi öppnar på denna sida. Jag börjar redan på lördag 27 oktober. Redaktionsbloggen tas från och med måndag över av min efterträdare som chefredaktör för Sändaren, Annika Ahlefelt. Tack för den här tiden. Kanske borde jag följt rådet att skriva om papperstidningens innehåll på denna plats. Anders M

Första dagen som lam anka

Att inte bli ”lam anka ” – lame duck – från början av november till mitten av januari kämpar nu Barack Obama för i USA. Ett avgörande kan komma i nattens andra TV-debatt. Om tio dagar åker jag till USA för att följa slutspurten. Tanken är att jag ska leverera dagliga bloggrapporter på denna sida. Litet ”lam anka” har jag själv blivit sedan det nu även är officiellt klart att jag slutar 15 november och att Annika Ahlefelt efterträder mig. En kollega hade besök av en kontakt i dag och presenterade vederbörande för Annika, inte för mig, vid rundvandring på redaktionen. -Det där får Du tala med min efterträdare om, har jag hunnit säga mer en än gång under dagens arbete. Lamt ska det dock inte bli i Sändaren den närmaste månaden, och säkert inte därefter heller. I veckans tidning intervjuar vi Kjell Antby, bror och svåger till det mördade lantbrukarparet i Västergötland, om sorg, vrede, tröst och nåd. Och i Församlingsliv möter vi Sveriges största församling. Bland mycket annat. Anders M

Bekymmersamma fakta

Det har frestat att skriva om utvecklingen i presidentvalet i USA de senaste dagarna. För tio dagar sedan ansåg de flesta att valrörelsen var avgjord till presidentens fördel. Om inget oförutsett inträffade. Men att det oförutsedda skulle vara en katastrofal debattinsats, trodde nog ingen. Nu blev det så och samma bedömare börjar tro att det kan bli fritt fal för presidenten och i så fall den största, självförvållade förlusten i presidentvalshistorien. Det går snabbt numera. Men om detta skriver vi inte i veckans tidning. Sändaren där flera av oss är mer än tillåtet USA-intresserade tycker nog att USA-valet får för får för stor plats för länge i svenska nyhetsmedier. Vi tycker ändå att vi gett egna perspektiv åt läsarna med några nedslag och ledare under året, inte minst de tre stora reportagen i augusti. Men de sista veckorna före valet blir det USA också i Sändaren. Jag åker själv över och ska skriva kortare reportage, kommentarer och blogginlägg i både Sändaren och Kyrkans tidning. Bekymmersamma uppgifter om Gemensam framtid har vi däremot i tidningen. Administrative chefen slutar. Och i Sveriges tillväxtcentrum Stockholm redovisar församlingarna få egna eller gemensamma utvecklingsplaner. Kanske vår kartläggning kan bli ett memento. Försoning ska kyrkan förkunna, fastslår vi i ledaren. Anders M

Miss på mässan

"Vi saknade dig i går", var det vanliga hälsningen när jag träffade bekanta på Bok- och Biblioteksmässan i fredags. Alla hävdade käckt att jag skulle ha lett ett seminarium redan på torsdagseftermiddagen. Och, jodå, mitt namn stod i det särskilda Se människan-programmet, där jag - det erkännes - aldrig gick igenom kalendariet ordentligt. Allt hade gått bra ändå, fick jag samtidigt veta. Men pinsamt kändes det. Och jag vidhåller fortfarande att jag inte har något minne av att ha lovat ställa upp vid denna tidpunkt och för det ämne som var angivit. Nåväl, vi var nog många kolleger som undrade om vi gjorde rätt saker under Bokmässan. Mässhallarna i Göteborg är stora, seminariekatalogen var väldigt tjock och så var det alla montrar och specialscener där det också diskuterades och utfrågades. Själv missade jag inte bara min medverkan i ett seminarium. Jag kom heller aldrig ned till förlagen på själva utställningsgolvet utan fastnade på seminarievåningarna därovanför. Och där var det nästan lika svårt att orientera sig fram som nere bland montrarna. Att ta sig från ett programinslag i K1 till nästa möte i J3 krävde omsorgsfull kartläsning. Några raka spår efter kompass var aldrig möjliga. Att göra nyhetsurval av vad vi ska ha i tidningen efteråt, har förstås inte varit mycket lättare. Resultatet står att läsa i veckans nummer av Sändaren. Med så mycket intressant att välja mellan, kan inget riktigt bli fel. Och här på webben finns redan ett rikt urval av seminarierapporter. Anders M

Ny svensk skönlitteratur

Inför Bok & Biblioteksmässan i Göteborg skriver vi om böcker i det nummer av Sändaren som kommer ut i morgon 26 september och som även kommer att delas ut i mässhallarna. David Berjlund är en ny trend i svensk skönlitteratur på spåren. De mest uppmärksammade nya svenska författarna har påfallande ofta rötter och bakgrund i andra språk och kulturella miljöer. Kanske blir det framöver som med den brittiska bokutgivningen där den bästa litteraturen på engelska skrivs av författare med utomeuropeiska familjeband. Nya teologiska böcker är inget huvudnummer på bokmässan. Men höstens kanske mest intressanta teologiska bok kommer naturligtvis både på förstasidan och mittuppslaget i veckans Sändaren. Två teologie doktorer och pastorer i Gemensam framtid, Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare, och Arne Fritzson, församlingspastor och lärare på THS, ger tillsammans ut "Försoning behövs" där de i en kapitelbrevväxling samtalar om försoningens betydelse och korsets innebörd i kristen tro. Sändaren och jag själv medverkar också under bokmässan. Tillsammans med studieförbundet Bilda och Se människan/Svenska kyrkan ordnar vi ett seminarium (fredag kl 13) om "Arabisk vår för kristna och kvinnor?" där jag samtalar med bland andra Sveriges Radios korrespondent Cecilia Uddén och idéhistorikern professor Mohammad Fazlhashemi. Välkomna! Anders M

Alldeles för egna synpunkter

I veckans nummer av Sändaren har jag i mina bedömningar hamnat helt vid sidan av huvudströmningarna. Jag är inte lika entusiastisk över den nya dokumentärfilmen om Olof Palme som de flesta kritiker och biobesökare. (Recensionen finns inte fritt tillgänglig här på webben. Läs tidningen.) Och i ledaren skriver jag att det vore logiskt med ett regeringssamarbete mellan moderater och socialdemokrater utifrån vad de två stora partierna nu säger och gör. Inte så att att jag förordar det men enligt min bedömning vore det just logiskt. Samtidigt är jag i detta fullt medveten om att tanken är tabu i Sverige, vilket jag också säger. Att stå för en egen synpunkt är förstås något eftersträvansvärt i alla opinionsbildning. Och litet förmätet vill jag väl tro att Sändaren ganska ofta är bra på att hitta nya perspektiv och ge sammanhang som inte finns annorstädes. Det går också att säga att det inte finns rätt eller fel i bedömningen av konstverk. Är det för övrigt bara jag som har intrycket att de stora kultursidornas recensenter av både böcker, film och teater i dag allt oftare hamnar i vitt skilda värderingar? Samtidigt måste jag erkänna att jag fortfarande tillhör dem som i någon objektiv mening hävdar att det går att skilja på god och dålig konst och litteratur. Hursomhelst, tro inte alltid kritikern. Och inspireras att tänka själv. Det är syftet med all demokratisk opinionsbildning. Anders M

Privat flyttrapport

Sedan senaste bulletinen på denna plats i början av augusti har chefredaktören haft semester och därefter uppslukats av en privat flytt som väl egentligen inte tillhör Sändarenuppdraget att rapportera om. Men i bloggform kan jag inte undvika ämnet. I 57 år stod det Mellbourn på dörren i Brommavillan. I drygt 20 av dem var jag utflugen. Men det är ett hus som präglat båda mina familjeliv, först som barn och ungdom med mina föräldrar, sedan de senaste 20 åren med egen familj. När jag sedan i vintras rensat vinden har jag alltså gått igenom (och mest kastat) både mina egna och mina barns barnteckningar och tidiga skoluppsatser. Att flytta under dessa omständigheter blri som att förbereda sina memoarer - om det nu blir sådana efter snart stundande pensionering från Sändaren. Jag är tacksam över att ha kunnat göra detta någorlunda samlat - och att ha fått både en slutpunkt för en fas i livet och en enklare och mer ny startpunkt i vår nya bostad sedan månadsskiftet. Jag har lovat arbetskamraterna att inte ta över lunchsamtalen med flyttrapporter längre än till 15 september. För läsare av denna blogg ska flyttemat bli en engångsföreteelse. Under tiden har kollegerna framställt intressanta tidningsnummer på rad. Sommarsemestrarna är ännu i färskt minne men vi skriver denna vecka om nya resor - solidariska såväl som till Yttre Hebriderna. Och som allmän nyhetstidning utreder vi elbilens möjligheter när det nu ska storsatsas i Trollhättan. Det blir en intensiv höst med Sändaren. Anders M

Kärlek och politik

Det är högsäsong för läger och festivaler veckorna före skolstart. Och i slutet av månaden drar den amerikanska valrörelsen igång på allvar (jo, faktiskt, den har inte börjat på riktigt än) när republikaner och demokrater håller sina partikonvent. I veckans nummer av Sändaren har vi träffat ungdomar och en ungdomspastor i Luleå som i lägertider samtalar om vänskap och kärlek i frikyrkorna. Där hävdas bland annat att gemenskapen och kompisskapet ofta blir ett hinder för kärleken. Inför höstens val har Andreas Linderyd och Carl Henric Svanell besökt USA. De har träffat politiker med stark förankring i kyrkor och kyrkfolk för att diskutera val och politik. I den första i en serie av tre artiklar möter de bland många andra en senator och tre ledamöter i representanthuset, alla med svenska rötter. Stämningarna i de delar av Chicago och kongressen där våra utsända varit, tyder på att president Obama kommer att få en tuff höst när han vill bli omvald. I de senaste opinionsmätningarna har dock Obama ett genomsnittligt försprång på tre prcentenheter. Och det försprånget verkar trots allt till och med växa litet. Av veckans allmänna nyheter skriver vi inte om representationsskandalen på Tillväxtverket och näringsministerns beslut att peta verkets generaldirektör. Det verkar motiverat. Men - om en politisk kommentar som inte kommer i tidningen får tillåtas - skulle Annie Lööf vilja visa verklig handlingskraft borde hon se över hela myndigheten. Inte behövs över huvud taget Tillväxtverket. Anders M

Raoul Wallenberg och OS

Raoul Wallenbergs minne hedras hela året. Sändarens krönikör Ingemar Eliasson, som på 1990-talet utredde den misslyckade officiella svenska handläggningen av Wallenbergs fängslande och försvinnande i Sovjet efter andra världskriget, konstaterade i en krönika i nr 4 i år (som dessvärre försvunnit i vårt arkiv i samband med omgörningen av webbsidan men som vi kommer att publicera på nytt här på webben 4 augusti) att allt gick fel när Wallenberg försvann. -Kanske får vi aldrig reda på vad som hände Raoul Wallenberg, skrev Ingemar Eliasson då. Vad vi vet däremot är att han tack vare sitt mod, sin dristighet och sin humanistiska läggning räddade livet på tiotusentals judar. Det är den viktigaste lärdomen av fallet Raoul Wallenberg. Om det må vi berätta och aldrig glömma. En av dem som mötte Raoul Wallenberg under hans människoräddande insatser i Budapest är Dina Rajs.I veckans nummer av Sändaren (det som utkommer närmast födelsedagen) berättar hon för Göran Gustafson, pastor i Andreaskyrkan i Stockholm, om sitt liv och mötet i Budapest med svensken som gav henne en bit ljus choklad. Göran recenserar också de två stora nyutkomma biografierna över Wallenberg. Som framgår på nyhetsplats är Sändaren och Kyrkans tidning tillsammans i London för att se på förberedelserna till OS. Det blir rapporter både i papperstidningen och i fortsättningen här på webben. Om sommarvädret skriver vi däremot inte. Fortsatt god sommar, oavsett väder. Anders M

Rötmånad redan på Ekot

Toppnyheten i Morgonekot i radions P1 i morse var att deltagare i dagkolloverksamhet i Järfälla tvingas betala medlemsavgift i SMU. Det lät inte bra. Men ekoinslaget kändes litet svajigt. ”Sommarlov i Järfälla” är ett ambitiöst ramprogram för en rad fritidsaktiviteter för barn och ungdom under skolornas sommarlov. Arrangörer är en mängd olika ungdomsorganisationer och de får ekonomiskt stöd av kommunen för sina sommarinsatser. En del av aktiviteterna kräver anmälan och avgift. En del av organisationerna, ex vis 4H och SMU, lägger in eller till en medlemsavgift i deltagaravgiften. Den som inte vill ha någon annan anknytning till arrangörsorganisationerna än just denna sommaraktivitet, vill kanske inte betala en medlemsavgift för hela året. SMU:s konstruktion av avgiften gör det möjligt. Måhända kunde det stå än tydligare på kommunens hemsida. Härutöver finns inget att säga. Samtidigt som jag i morse hörde Ekoinslaget – med insinuerande indignation över skattefinansierat religionstvång – läste jag DN:s ledarkommentar om måndagens morgonnyhet i Ekot om en konsultrapprot om Stockholms goda framtidsutsikter. Den nyheten skulle enligt DN också sakna grund. Det är – trots sommarkylan – rötmånadstider. I alla fall på radions annars så förnämliga Ekoredaktion. Anders M

Åter till sommarlugn

Solen skiner, åtminstone i Stockholms västra delar är det sommartomt i kvarteren och ingen trängsel på cykelbanorna in mot stan. Det måste säkert vara rätt i rapporteringen om allt regn i sommar. Men det faller inte alltid och inte överallt. På Sändarens redaktion lät vi det vara så gott som tomt några dagar men nu är vi så sakta igång, också med webbnyheter. Dock ingen utgivning av tidningen denna vecka. Förhoppningsvis räcker förra veckans tidning ett bra tag till. Vi har fått ovanligt många tack och positiva reaktioner för det stora sommardubbelnumret förra veckan med all dess läsning av olika slag.För den som inte är prenumerant är det ett nummer värt att leta reda på. Nästa vecka kommer vi också med ett dubbelnummer. Det blir inte lika omfattande vad gäller sidor men vi gör vårt bästa för att det ska bli lika läsvärt. Anders M

Glad midsommar!

Plötsligt är det sommar enligt kalendern och Sändaren kommer i dag med sitt midsommarnummer. Den som väljer att läsa Sändaren på papper eller i fullformat här på webben som abonnent kan träffa Kattis Ahlström i hennes nya roll som generalsekreterare för Barnens Rätt i Samhället och ta del av del ett i Joel Halldorfs sommarserie för Sändaren om ”Det moderna livet”. Joel Halldorf är uppmärksammad teolog och kulturskribent som från och med i höst också är lektor på Teologiska högskolan Stockholm. I dag skriver Joel om reklam. Sedan blir det bland annat vårt behov av kontroll, sociala medier och kristen församling och modernitet, det senare ett alldeles särskilt intresse hos Joel. Sändarens utgivning fortsätter alltså som vanligt över sommaren med undantag för att vi gör två tvåveckorsbrott i veckorytmen under juli och början av augusti. Nyhetstempot verkar inte avmattas de närmaste veckorna vad vi kan se. Men om det gör det framemot mitten av juli är vi väl förberedda med reportage och god läsning. Själv tar jag nu tre veckors semester och vågar inte lova att det blir sedvanliga bloggrapporter här varje vecka. Men man vet aldrig. Jag ska göra semesteravbrott för två dagar med Gemensam framtid och Sändaren i Almedalen och kanske blir det därutöver några blogginloggningar. Glad midsommar till att börja med, Anders M

Paus för Gemensam framtid

Denna dagen-efter tisdag är det kanske en fördel att Sändaren i mycket begränsad omfattning skriver om fotboll. Dock kan vi väl nu säga att redaktionschefen hade ganska rätt i sin analys av läget för svensk landslagsfotboll i vårt förra nummer, vilket också läsare påpekat för oss denna förmiddag. Ett mellanläge är det också denna vecka för Gemensam framtid. I den tidning som kommer i morgon skriver vi nästan inget om Gemensam framtid. Av annons högst upp på denna webb-sida framgår däremot att Gemensam framtid och Sändaren kommer att stå för två evenemang under Almedalsveckan som nu närmr sig snabbt. I den tidning som kommer om två veckor kommer vi att skriva mer om det och om Gemensam framtid på Gotland, för att röja litet av vår planering. Huvudnummer denna vecka är ett samtal med KG Hammar om innehållet i Dag Hammarskjölds efterlämnade portfölj som återfanns bland vrakresterna av FN-chefens störtade plan. Där har den förre ärkebiskopen i Svenska kyrkan hittat ett samband mellan Hammarskjölds mystik, människosyn och diplomati. Om detta kommer KG Hammar att tala vid Bok- o biblioteksmässan i Göteborg i september. Men läs det för första gången redan nu i Sändaren.Så är det dagarna före midsommar dags för ännu en FN-konferens om miljö och hållbar utveckling. Kring dessa konferenser finns nu en växande besvikelse och skepsis efter alla uteblivna resultat tidigare. Vi skriver om Rio +20 mötet i latinamerikanskt perspektiv. Riktigt snyggt redigerade sidor vågar vi också utlova den här gången. Anders M .

Efter nationaldagen

Denna vecka ligger webben före mer än vanligt. Utgivningsdagen är nationaldag så Sändarens veckoutgåva får vänta till på torsdag. Mindre lugnt blir det de närmaste veckorna i Europa med EM i fotboll i full gång i Polen och Ukraina. I väckelsens barndom var fotboll och annan idrott synd. I dag är det inte minst evangelisterna som är de största fotbollsentusiasterna, vilket framgår av den enkät vi gjort med kända namn i Gemensam framtid om deras EM-tips. Redaktionschefen gör samtidigt sin expertanalys av läget för svensk fotboll. På ledarplats avhandlas politiken kring EM-fotbollen i Ukraina. I dessa veckor då sommarvärmen gäckar oss lyssnar vi gärna på Olle Adolphsons visor. Körarrangemangen har blivit än mer klassiska än originalen. Först och bäst sjöngs visorna av Göteborgs kammarkör, där ledaren Gunnar Eriksson var upphovsman till arrangemangen. Sändaren har träffat den förre körkonsulenten i Missionsförbundet som numera tror mer på Gud hos Bach än i verkligheten. Men nu närmast tillönskar vi varandra ett lagom lugnt nationaldagsfirande. Anders M

Undergång i försommargrönska

När försommaren är som vackrast kommer Sipris årsbok om världens rustningar och krig, konstaterade en gång en politisk krönikör i Aftonbladet. I år blir det på måndag enligt ett pressmeddelande som just anlänt. Vi väljer att komma före Sipri med undergången detta år då vår civilisation ska vara i farozonen enligt Mayakalendern. På mittuppslaget i den tidning som kommer i morgon 30 maj uppmärksammar vi undergångsscenarierna, de (ny)andliga spekulationerna och utmaningar för kristen tro i detta. Samtidigt ger vi plats för expertröster om mer världsligt konkreta civilisationshot. Eurovisionsschlagerlarmet håller på att lägga sig. Men också Sändaren var i Baku den gångna helgen. På Gemensam framtids första kyrkokonferens träffade vi baptister från månadens europeiska schlagerhuvudstad. Vi tog chansen att hälsa på dem direkt, lagom till att allt ljus föll på Loreen och Sverige. Annika Ahlefelt rapporterar direkt från småviskande söndagsmöten i nyrikedomens, den halvdolda Sovjettristessens och den begränsade åsiktsfrihetens Azerbajdzjan. I övrigt kan noteras att denna veckas nyhetstidning ligger diskret ibladad årets upplaga av SommarSändaren. Den här gången tar vi en extra titt på campinglivet i dess olika utryckssätt, allt från tvåmanstältet till husbilen i miljonklassen. Och så är det sedvanlig mängd med tips om campingplatser och sommargårdar att besöka, både i reportage och annonser. Det senare ska vi inte dölja. Anders M

Välkomna nya webbläsare

De senaste dagarna har vi haft fördubblat antal besök på Sändarens hemsida. Vår löpande bevakning från kyrkokonferensen i Linköping har uppenbarligen väckt intresse och fyllt sin funktion. Att vi nu också lägger ut bilder och bildspel är förhoppningsvis också uppskattat. Tack också Sändarenvänner som tipsat om våra nyheter på Facebook. Däremot har jag inte twittrat från kyrkokonferensen trots ihärdiga uppmaningar och uppmuntran till detta från ledande företrädare från den (i alla fall i mitt perspektiv) yngre pastorskåren. Vi får se om jag når detta stadium i modern kommunikation före pensioneringen. Den som vill ha den (nästan) fulla bilden av kyrkokonferensen hänvisar vi till den i dag utgivna tidningen i papper eller i fullformat för abonnenter här på webben. Utöver redovisning av förhandlingar och beslut har vi text och bilder från gudstjänster, seminariediskussioner och konserter av alla det slag. Du kan också läsa Lasse Svenssons installations- och sändningspredikan från avslutningsgudstjänsten. Följ Sändaren både här och veckoutgiven varje onsdag. Anders M

Nu blir vi Neues Deutschland

En gång om året blir Sändaren mer organisationsnära än annars. Det gäller kyrkokonferenserna - fortfarande pluralis, men snart icke - och den tidning vi gör före och efter. I den interna jargongen säger vi ibland att vi gör våra Neues Deutschlandnummer. Roligare än det östtyska partiorganet vågar vi dock hävda att den tidning är som abonnenterna förhoppningsvis får innan de far till Linköping på konferens eller på enskilt Kristi Himmelsfärdsfirande. Och nog borde det vara en större allmän nyhet än vad de stora drakarna i branschen fattar, när förvisso små, men historiskt starkt etablerade, samfund gått samman för att skapa något nytt. Över tusen direktvalda delegater till en beslutandeförsamling visar väl om något att folkrörelsesverige lever. Likt partiorgan av gammal typ porträtterar vi inför konferenserna våra blivande "stora ledare". Hela fyra sidor med Lasse, Olle och Sofia bjuder vi på. Vi har också talat med den bästa av konferensordföranden, Kjell-Arne Ottosson, som berättar att han förberett sig genom att läsa Sändarens GF-bevakning under året. Ta honom som föredöme. Den otålige behöver inte vänta en vecka till vårt andra Neues Deutschlandnummer för att få veta hur det går i Linköping. Vi rapporterar också löpande under konferensdagarna här på webben. Anders M

Europatidning denna vecka

Det är ingen firarstämning för Europadagen denna 9 maj 2012. Väljarna i Frankrike och Grekland sa vad de inte ville ha i söndags. Marknaderna ville inte ha de valutslag som det blev. Frågan återstår om det nu går att finna en väg för Europa som människor kan känna sig delaktiga i och den realt existerande marknadsekonomin kan tillåta. Några svar innehåller tyvärr inte veckans nummer av Sändaren. Men vi har i alla fall tagit Europa på allvar och till och med uppmärksammat europeiska händelser som gått våra stora, etablerade kolleger förbi (se vänlig bloggkommentar om detta härunder). Det var alltså officiellt statsbesök i Stockholm i fredags. Presidenten i EU:s viktigaste stat och Sveriges största handelspartner var i stan. Det var inget för de stora nyhetsmedierna. Men även om en tysk president inte är med och fattar politiska beslut utan mer deltar i jubileumsfiranden, som nu tyska skolans i Stockholm, spelar inte minst den nye presidenten,Joachim Gauck, en moralisk ledarroll som borde göra honom värd att uppmärksamma också av andra än Sändaren. Funderingar över de etablerade mediernas nyhetsvärdering framförs för övrigt också i veckans ledare som finns att läsa härintill. Och i ett ledartick påpekar jag det besynnerliga i att Sveriges television ordnade svensk partiledardebatt samma söndagskväll som de viktiga europeiska valen räknades samman. -Kan någon föreställa sig att SVT skulle ordna partiledardebatt samtidigt som resultaten från ett amerikanskt presidentval blev klara, frågade sarkastiskt en Frankrikekännare jag träffade i går. Anders M

Nyheter både i förväg och efter

Tryckta medier har en ovedersäglig nackdel som nyhetsförmedlare. Det finns alltid ett mellanrum i tid från det redaktionen är färdig till dess läsarna får sin tidning. I Sändarens fall innebär det vanligtvis att vi inte kan redovisa vad som händer från måndag kväll till onsdag middag. Vi brukar därför i varje nummer på sidan tre ange klockslag för pressläggning.

Den här veckan har det varit extra komplicerat på grund av Valborgshelgens ledigheter. Vi behövde vara klara med allt som skulle stå i tidningen redan i fredags utom en sida och hade bara till kl 11 på Valborgsmässoaftons förmiddag för att göra denna enda kvarvarande sida klar. Den skulle skildra Equmenias riksstämma och den samtidiga konferensen Någonting större i Vännäs. Men där var inte allting klart vid måndag lunch. Tvärtom kvarstod de stora besluten som skulle tas på måndag eftermiddag och tisdag morgon.

Samtidigt blir det ju konstigt för läsarna att få en tidning när konferensen är slut och besluten om bland annat ny ordförande är fattade. En intervju med Equmenias nyvalda ordförande - gjord dagen innan valet men skriven för publicering efteråt - får därför tidningsläsarna i dagens post. Om det nu är så att distributionen fungerar efter en helgdag. Vi börjar bli litet oroliga för det också. Intervjun har förstås funnits att läsa - utan reservationer - här på webben sedan förmiddagen första maj. Och enligt alla rapporter är den nya ordföranden nu verkligen vald. Hur Johan Arenius avtackades har vi dock ännu inte erfarit.
Anders M

Mycket ungt till våren

Att den traditionella tidningen har svårt att nå unga är en så etablerad sanning att den är banal. Sändaren är dessvärre inget undantag vilket vi ju löpande självplågande påminner om. Varför det är så framgår delvis av den intervju med religionssociologiprofessorn och medieforskaren Mia Löwheim som vi publicerar i den tidning som kommer ut i morgon. Att tidningar mest skriver kritiskt är också en vanlig föreställning. Det gäller särskilt om kyrkor och allra mest om frikyrkor. Det framgår tydligt av den stora enkätundersökning om svenskar syn på kyrkor och deras trovärdighet som Gemensam framtid genomfört lagom till kyrkokonferensen i maj. Att en ny kyrka börjar verksamheten med att vända sig utåt och fråga vad som skulle göra den angelägen är rätt men djärvt. Resultaten stärker inte självklart självförtroendet. Diakoni och kurativt stöd vid kriser är det människor efterfrågar av kyrkan. Men mest för andra och inte sig själv. Den profetiska uppgiften – vare sig den innebär förkunnelse eller samhällskritik - ser få som angelägen. Den som gör något, tar risker och lever som hon lär är trovärdig i dagens Sverige. Det är enligt undersökningen framför allt Läkare utan gränser och allra minst frikyrkan. Det är kärva bud vid startpunkten för en ny kyrka. Det finns anledning vara ödmjuk men inte uppgiven. Equmenia inleder konferenssäsongen med att i Vännäs sammanfatta sina fyra federationsår, ombildas till ett samlat ungdomsförbund och välja ordförande. Sändaren går igenom de första åren som präglats av stor energi, mycket strategi och måltänkande men likafullt medlemsminskning. Vi hoppas sprida tidningen under stämman och hoppas på god läsning i bänkarna under förhandlingarna. Ett ungdomligt nummer lagom till vårvälkomnandet, alltså. Kanske litet förutsägbart, men ge oss en chans. Anders M

Finns något mer att säga

Det är vecka med Breivik och av såväl respekt för alla offer som obehag vill man helst inget säga. Ändå måste vi. Nyhetstext och ledare finns här på webben. Förhoppningsvis tillför de något.
Det mesta blir futtigt i jämförelse denna vecka. På vår debattplats fortsätter diskussionen om homosexuellas plats i församling och ämbete. Personangrepp i vissa inlägg har varit kränkande. Men alltid optimist vill jag ändå tro att meningsutbytet har haft det goda med sig att tonläget hyfsats något i de senaste inläggen.
I övrigt kan vi i veckans Sändaren på papper läsa om tågturismen som inte riktigt slagit igenom och som möjligen inte är så miljövänlig som vi tror. Den traditionella papperstidningen kanske ändå kan hävda sig miljömedvetet jämfört med webbläsning på centraleuropeiskt tåg.
Anders M

Svårt med självklar frihet

Studieförbundet Bilda och de ortodoxa kyrkorna har hamnat i konflikt, skriver vi i veckans nummer av Sändaren.
Det gamla frikyrkliga studieförbundet har på ett beundransvärt sätt vidgat sina kontakter de senaste åren och har nu både den romersk-katolska och de ortodoxa kyrkorna i Sverige som medlemmar. Sedan länge har också Bilda i verksamheten med sina traditionella medlemmar försökt öka intresset för de kristna kyrkor som i dag finns i Mellanöstern. Den studieresa som ordnades tillsammans med Diakonia före påsk och som vi fortsätter att rapportera från i veckans tidning är delvis ett exempel.
Ironiskt nog nämns nu engagemanget för Palestina och de uttryck som kritiken mot Israels bosättningspolitik fått inom Bilda som en del av de ortodoxas invändningar mot studieförbundet. I grunden finns sedan frågan om vilken form som är lämpligast för att bygga och bedriva ortodox teologisk utbildning i Sverige.
Akut utlöstes konflikten av en konstutställning vilket Sändaren också berättat om. Den konstnärliga friheten är i någon mening både absolut och begränsad, vilket vi numera ständigt påminns om.
Förhandsgranskning av opinionsinlägg är också en fråga för Sändarens webb. Min strävan som ansvarig utgivare är att vara mycket restriktiv i att redigera eller stoppa debattinlägg och kommentarer.
Som framgår av en kommentar jag gjort till den löpande diskussionen under ett inlägg om homosexuellas rätt att ordineras till tjänst i Gemensam framtid prövas i den diskussionen yttrandefrihetens gränser.
I inlägg jämställs i argumentationen homosexualitet som är en i Sverige lagligt godkänd samlevnadsform med pedofoli eller våldtäkt som är straffbelagda brott. Sättet att argumentera skulle kunna betraktas som förtal i lagens mening. Min bedömning och tolkning av yttrandefriheten är att detta ändå måste kunna få sägas.
Att jag själv och tidningen tar starkt avstånd från detta sätt att argumentera är självklart men en annan sak.
Anders M

Glad och meningsfull påsk

Hur vi möter vår människa i fängelse är en av Jesu prövostenar för oss vid yttersta domen. I stilla veckans nummer av Sändaren, nr 15, möter vi människor som tar medmänniskan i fängelse på allvar.
Vi porträtterar Börje Svensson som arbetar som terapeut med de mest förhatliga av brottslingar, grova sexualförbrytare. Går det att finna försoning och komma igenom till människan bakom oförlåtliga övergrepp och hur påverkas Du själv som människa av mötet?
I detta påsknummer blir också Gemensam framtid synligt som förkunnare och debattör. De tre föreslagna kyrkoledarna skriver tillsammans om påskens budskap. Och ordföranden och den "samhällsansvarige" manar tillsammans med ledningen för Kristna fredsrörelsen till engagemang mot vapenexporten.
På twitter diskuteras just nu intensivt värdet av en frikyrklig uppväxt. Även om Sändaren nu blivit mer tidsenlig på webben, är vi inte riktigt med där. Det tragiska för en iakttagare 60+ som jag själv är att så mycket av det redan min generation som ung trodde tillhörde det förgångna med frikyrkan tydligen fortfarande dominerar bilden och erfarenheten hos många. Josefine Arenius blogg rekommenderas för den som vill få en klok ingång i diskussionen.
Bland män 60+, som jag själv alltså, är det plötsligt populärt att meddela att man lämnar frikyrkan till förmån för Svenska kyrkan. Även om jag delar våningsplan med och ingår i samma koncern som Kyrkans tidning och genom åren i gemenskap med många svenskkyrkliga haft mina viktigaste troserfarenheter, vill jag härmed självupptaget meddela att jag väljer att vara kvar i Gemensam framtid och inte beklagar att mina föräldrar på nyåret 1952 tog mig med ut ur Svenska kyrkan när det blev tillåtet.
Man ska inte driva med andras tro och församlingsengagemang. Men, ursäkta, jag blir varken störd eller orolig när nu Siewert Öholm meddelar at han "motvilligt" lämnar frikyrkan och Missionskyrkan med dess "kultursnobbism". Jag har för mig att hans namn funnits i en medlemsmatrikel någonstans i en missionsförsamling. Men, Siewert, i medievimlet i stora världen har vi ju setts då och då genom åren. När sågs vi senast i Missionskyrkan?
Anders M

Utbildning på många sätt

Det är många frågor om utbildning dessa dagar. Och 15 april är det dags igen för den som vill söka högskolepalts nästa termin.
Vi skriver en hel del om utbildning i denna veckas nummer av Sändaren. En av våra kyrkors många kloka lärare och skolledare har viktiga synpunkter på hur både kunskapens ställning förändrats i IT-samhället och hur de vuxna inte längre har samma auktoritet som förr och att detta tillsammans förklarar en hel del av läraryrkets och skolans kriser.
Ledaren, tillgänglig här på webben, tar också upp utbildningssystemets motsägelser och hamnar i ett förord för mindre högskolor.
Annars utbildar vi oss själva för fullt. Vi försöker lära oss att hantera vår nya webb som flera annars redan varit vänliga att gratulera till. Vi hoppas vi kan åstadkomma dagliga förbättringar.
Anders M

På plats som utlovat

Här är den gamla vanliga bloggen på plats i förnyat sammanhang. Den nya webb som vi så länge sedan talat om och utlovade för en vecka sedan är nu på plats. Nu gäller det bara att både vi som skriver och ni som läser och kommenterar lär oss att hitta och hantera alla möjligheter. Litet tid torde det väl ta.
I dess först skälvande timmar kan vi konstatera att TT ännu inte hittat hit. Vi hoppas kunna åtgärda det snarast.
Nytt denna vecka i Sändaren är också återkommande resereportage. Men de återfinns än så länge bara i papperstidningen. Den är fortfarande mycket läsvärd.
Anders M

Ännu en vecka till ny webb

Nej, jag hoppades för mycket om att vi redan denna vecka ska kunna presentera en ny Sändarenwebb. Vi ligger faktiskt bra framme i utvecklingsarbetet men vill denna vecka kunna pröva den nya sidan i ett så kallat fullskaleförsök.
Vi lägger in allt material både på gammal och ny sida under några dagar. Men det är alltså bara vi själva som kan se den nya. Om något verkar konstigt de här dagarna, kan vi möjligen skylla på att vi försöker göra två saker på samma gång.
Den som inte också tar del av vår huvudtidning på papper går denna vecka miste om ett längre samtal med unga medlemmar i GF-församlingar om betydelsen av församlingsmedlemskap och det ansvar det innebär. En finstämd intervju med förnämliga porträttbilder av sångaren Jonathan Johansson pryder mittuppslaget.
Det vi skriver om svenska vapenindustri och Saudiarabien, såväl på nyhets- som ledarplats, vill vi inte undanhålla webbläsarna utan finns här bredvid.
Anders M

Kapitalism och LO-ordförande

Även de mest marknadstroende ekonomerna talar om kapitalismens kris och LO-ska snart få ny ordförande. Något direkt samband häremellan finns nog inte. Men Sändaren uppmärksammar bådadera i veckans utgåva (nr 10/2012).
Marknadsekonomins problem har ännu inte lett till någon ny stor ideologisk debatt eller politisk motrörelse som slår igenom. Ändå är det politiken som inte fungerar i den nya globaliserade ekonomin enligt de experter vi talat med. Avgående LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin berättar i en porträttintervju vad både klasskänslan och engagemanget i kyrkan betyder för henne.
-Kom ihåg, var du läste det först, säger vi ibland när vi tror oss ana något stort i förväg. I fjol gratulerade vi Oskar Nilsson från Rissnekyrkan till att ha fått rollen som Robert i den planerande uppsättningen av Kristina från Duvemåla i Helsingfors. Nu har det varit premiär och Oskar får idel lovord för sin insats. Vi har nått honom per telefon i den finländska huvudstaden där han tror att föreställningen kommer att spelas ett par år framåt.
På ledarplats – se härintill – dristar jag mig att försöka bena ut de konflikter som senaste veckorna blossat upp i Svenska kyrkan kring Kyrkans tidning. Måhända omdömeslöst. Som jävig lillasyster i koncernen hade det kanske vara klokast att hålla sig undan. Men det hade också varit konstigt.
Och om en vecka har vi kanske en ny webb…
Anders M

Inte allt i februari

Det skulle bli och har varit en lång februari för Sändaren med fem utgåvor som vi konstaterade för en månad sedan. Allt hann vi inte med. Fortfarande har vi ingen ny hemsida och webb.
Fast det är nära. Det mesta är klart och vi redaktörer sitter på utbildning. Vi gör framsteg, framför allt mina kolleger. Men vi behöver en provvecka utan att nå ut i offentligheten. Vi har ett startdatum men vi säger för säkerhets skull inget.
Förhoppningsvis är fortfarande innehåll viktigare än form. I veckan skriver vi om vaölvervakning med anledning av kommande presidentval i Ryssland. Vi berättar om hur valövervakningen internationellt vuxit fram och hur den går till. Några av oss på redaktionen känner att vi själva gärna skulle vilja vara med i detta.
Rikard Roitto svarar på frågor och invändningar från läsare halvvägs i sin bibelbruksserie. Och vi porträtterar Robert Eriksson, pastor som gillar det vanliga livet och Bruce Springsteen.
Ledaren - som tillhör det som i sin helhet kan läsas på webben - vågar sig på en utflykt till Missionskyrkans tonårstid och tidiga medelålder för att få perspektiv på gudstjänstdiskussionen.
Anders M

Vår vän presidenten

Nej, så där direkt vänlig är han inte, Joachim Gauck.
Men visst känns det litet roligt när en av de personer som vi ägnat mittuppslaget i Sändaren att porträttera plötsligt blir ett namn i världsnyheterna. Och visst har han en särskild känsla för Sverige och människor han mött i ekumeniskt sammanhang här sedan sin tid som präst i gamla DDR och som deltagare i olika utbytesdelegationer på den gamla dåliga tiden.
Vi har repriserat vår intervju med honom från 2009 här på webben och ger i veckans tidning en aspekt på valet.
Och tillåt mig ändå kommentaren i tider då kontakter med gamla östblocket lätt misstänkliggörs att hänvisa till att Joachim Gauck bestämt hävdar att mötena i Sverige gav en känsla av frihet, inte av unken realpolitisk samexistens.
Om östkontakter var en del av min ekumeniska ungdom, är engagemang för hotade flyktingar en stor fråga i dagens kristna ungdomsgeneration. Vi ger en nyhetssöversikt i veckans tidning.
Rikard Roitto har nått fram till www in sin serie om bibelbruk - Waldenström, Wesley och Wiberg.
Och så är vi först med nyheten om vem som föreslås som ny ordfröande i Equmenia.
Mycket att läsa också denna vecka.
Anders M

Först igen

Nu har Sändaren varit först med en allmän nyhet igen. Och den här gången var den positiv. I höstas var vi först med att uppmärksamma att Röda korset förlorat upphandlingen av tortyroffervården i Stockholm. I fredags blev vi först med att förvaltningsrätten givit Röda korset rätt i sitt överklagande av beslutet.
Så många minuter fick vi inte vara ensamma om nyheten. Men i alla fall. I veckans pappersutgåva fortsätter vi med frågan om upphandling och vårdalternativ. Kanske är det så att landstinget i Stockholm i ett sådant här fall hade kunnat låta bli upphandlingsförfarande över huvud taget.
Först är vi i detta nummer också med att berätta om vilka som fått nya tjänster i Gemensam framtids organisation. Nu är det klart med både administrativ chef och koordinatorer för olika verksamhetsområden.
Vi bjuder också på en stor porträttintervju med Göran Rosenberg och redovisar reaktioner på förslagen om höjd pensionsålder.
Och så har vi en ny krönikör.
Mm mm.

Anders M

Mer opinion

I veckans nummer av Sändaren utvidgar vi opinionsmaterialet. Vi gör om sidan tre i papperstidningen och har inbjudit ett antal personer att skriva aktuella kommentarer utifrån sina roller i partier och organisationer, oftast med anknytning till Gemensam framtid. Först ut "inifrån" är en av de missionspastorer som blev kommunalråd efter valet 2010.
I övrigt fortsätter vi rapporterna från Myanmar/Burma där Annika Ahlefelt träffat en av de oppositionsledare som nu frigivits efter 18 år i ett av världens hårdaste fängelser. Vi har också träffat en Afrikakännare som i en nyöversatt bok om Afrika efter avkoloniseringen försöker finna förklaringen till att så mycket blev fel de första årtiondena.
Vår stora serie om bibelbruk fortsätter, också publicerad här på webben. Vi välkomnar kommentarer och inlägg och kommer att bryta serien ett par gånger för att ge plats för debatt och svar från seriens ansvarige Rikard Roitto.
Anders M

Stor februari för Sändaren

I år kommer det fem utgåvor av Sändaren i årets kortaste månad februari. Det är skottår och både första och sista onsdagen i månaden är utgivningsdagar för Sändaren.
Denna stora februarimånad för Sändaren marker vi särskilt med att dra igång ett par nyheter i tidningen.
Vi inleder en längre artikelserie om bibelbruk som vi inspirerats till av ett av Gemensam framtids tre första fokusområden, bibel och bön. Sändaren blir sitt eget folkuniversitet under några månader och vi vågar lova att undervisande lektorn Rikard Roitto från THS är en mycket inspirerande skribent och lärare. Artikelserien komemr också att publiceras här på webben.
Nästa vecka blir det fortsatta förändringar. Då gör vi om sidan tre i papperstidningen till att bli ytterligare en sida för opinion och debatt. Vi har inbjudit bland andra politiker och opinionsbildare i olika organisationer som står Gemensam framtid nära att skriva ledarliknande kommentarer. De ska skriva utifrån sina kunskaper och intresseområden och så bidra till att tidningens insidor börjar med ett ordentligt opinionsuppslag.
En tredje februarinyhet hoppas vi på lagom till månadens sista dag, en ny webbtidning. Det är alltid litet känsligt att lova för mycket om projekt som innefattar teknik. Så vi lovar inget. Men hoppas.

ANDERS MELLBOURN

Kasinot eller politiken

I denna veckas Sändaren, i posten hos prenumeranterna i dag, skriver vi bland mycket annat om Malmö, politik och om unga.
Sven Nilsson, Malmöbo från födseln och under de flesta av sina levandsår, bland annat tidigare stadsbibliotekarie i staden, skriver personligt om Malmös utveckling med anledning av våldsvågen de senaste månaderna. Han konstaterar att för dagens fattiga är det "kasinot" som lockar när andra möjligheter att ta sig fram syns stängda.
Ett annat alternativ skulle ha kunnat vara politiken. Nu när så många partiledare är nya och så unga, ställer vi frågan om ungdomars politiska intresse, särskilt unga kristna i Gemensam framtid och Equmenia.
Den etablerade politikens ledarstrider avhandlas härtill på ledarplats. Två hundraåringar uppmärksammar vi också: Raoul Wallenbergs öde är föremål för Ingemar Eliassons krönika och vi berättar om hur man spelar Strindberg i missionskyrka i Vadstena.
Och så medföljer Församlingsliv i aningen ny dräkt.
Nog är Sändaren ganska oumbärlig...
Anders M

Inte bara kyrkoledare

Så stod äntligen kyrkoledaren i predikstolen och hans närmaste följe. Vi skriver naturligtvis om kyrkoledarförslaget i denna veckas tidning men inser att vi kommer litet efter i nyhetspulsen på papper med våra produktionstider.
Ledarkommentaren finns redan härintill.
Mycket annat med högt läsvärde vågar jag i övrigt nämna från årets tredje nummer.
Vi både avskeds- och välkomstintevjuar Karin Wiborn bärande på flyttkorg mellan Baptistsamfundets och Sverigs Kristna Råds olika hörn av samma våningsplan i Alvik.
Vi berättar om det största EU-anslaget någonsin till samhällsvetenskaplig forskning. Det har gått till statsvetarna i Göteborg, av vilka flera visar sig vara metodister som står nye GF-ledaren nära.
Vi har träffat en av de tidigare tunga beslutsfattarna om pengar i Sverige, förre chefen för riksgälden och vice riksbankschefen Thomas Franzén. Nu målar han med vidunderlig utsikt från sin lägenhet på femtonde våningen vid Mälarens inlopp till Stockholm och har kritiska synpunkter på finanskris och nationalekonomi.
David Berjlund har varit på technomässa och har sina funderingar.
Byggplaner på Lidingö debatteras och barndopets problem med arvssynden recenseras.
Ett välmatat nummer.
Anders M

Årets tunnaste nummer

Redan som nummer 2/2012 kommer ett av årets tunnaste nummer, åtminstone till sidantalet.
Men misströsta inte. Vi har inte sänkt ambitionerna. Däremot har vi just haft säsongens enda långhelg med extra ledighet.
Huvudnummer denna gång är ett längre reportage från Alfa-studiets brittiska ursprungskyrka och om Alfa-läget i Sverige just nu. Annika Ahlefelt rapporterar i ett annat reportage från ett besök i Zimbabwe där allt fortfarande rör sig kring Robert Mugabe.
En årskalender från Sändaren och vår annonsbyrå Display bifogar vi härtill. Ledare (av litet annolrunda typ denna gång) och debatt finns redan tillgängliga härintill.
Anders M

Förhoppningsvis god fortsättning följer

Årets första nummer av Sändaren är tryckt och under distribution. Det når förhoppningsvis abonnenterna med onsdagens post.
Det är ett nyårsnummer med en hel del tillbakablick, 4 sidor, och litet mindre framåtblick, 2 sidor. Det finns förstås en risk att vi alla redan börjat tröttna på årssammanfattningar och nyårsönskningar. I Sädnarens fall blir det hursomhelst en påminnelse om vad vi lyckats åtadkomma vårt första år som veckoutgiven nyhetstidning.
Nya inslag kommer successivt under 2011. I nummer 1 presenterar vi en ny(gammal) mediekrönikör.
Gott nytt år,
Anders M