God Jul och Gott Nytt År
önskar jag er alla.
Och så lite julefrid nu när klapparna är köpta och grisen griljerad.
Personligen måste jag dessutom ha en riktig, levande, gran, hur jobbigt det än är.
Har köpt en, förstört insidan av bilen med den, och släpat upp den till lägenheten. Nu hoppas jag en välvillig son ska komma hit och faktiskt sätta upp den åt mig. Den verkar inte längre så liten och nätt som jag trodde därute i snöyran.
Sen kan det vara på sin plats att sitta vid granens fot och fundera över hur bra vi faktiskt har det. Värmen fungerar, frysen är full med mat och utanför fönstren hörs snöplogar och skovlar jobba hårt.
Så var det inte i Litauen. Där var lika mycket snö som här i Stockholm, men betydligt kallare. Vi kunde inte åka till någon av de byar vi hade tänkt oss. Vägarna dit var inte plogade, invånarna själva fick ta sig därifrån med traktor. Vägen till det hus vi bodde i utanför Birzai i norra Litauen var heller inte plogad. Kommunen saknade pengar till bensin. Föreståndaren för kyrkans biståndsverksamhet där fick skänka 50 kronor av sin egen lön för att få skottat tills de utländska gästerna kom.
Det var vi det. Vår långa julklappsresa, som du kan läsa om i julnumret i denna veckas tidning, slutade med en stor julfest med kvinnoföreningen i Birzai. God mat, musik och julklappar. Till oss också. Bland annat ett par fantastiska hemstickade julstrumpor, som jag ska bära på julafton.
Guds frid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar