Musen som röt

Vi har ägnat hela dagen på redaktionen åt planering av det kommande halvåret. Under en kaffepaus blir jag uppringd av Anders Milton, tidigare chef för Saco och Läkarförbundet och bland mycket annat utredare åt regeringen om psykvården. Han är ordförande i det vårdbolag som vunnit upphandlingen om vård av tortyroffer i Stockholm och vill ha en rättelse att vi kallat bolaget riskkapitalbolag.
Det är ett vanligt privat vårdbolag, understryker han. Rätt ska vara rätt och texten här bredvid är rättad.
När vårt sammanträde är slut slår jag på Studio Ett i Sveriges Radio P1. Inslaget handlar om upphandlingen av tortyroffervård. Jag inser att Sändaren haft sitt första scoop.
Vi beklagar naturligtvis den felaktiga sakuppgiften men kan annars inte låta bli att känna viss journalistisk stolthet.
I det Sändarennummer som prenumeranterna fått i dag uppmärksammas bland mycket annat att Anders har namnsdag i dag och att det finns påfallande många Anders på ledande befattningar i Sveriges kyrkor. En fråga som ställs till de intervjuade på gratulationsplats är om de någon gång förväxlats med någon annan Anders.
Om jag deltagit i enkäten skulle jag ha svarat, ja faktiskt, Anders Milton! Det skedde ett antal gånger på den tiden också jag var en något offentlig person.
Vilken dag!
Anders M

Verkligen advent?

Rekordtidig advent i år. På förstasidan i Sändarens nummer 47 i dag har vi satt adventsstaken uppe till höger. Även nästa nummer till andra advent kommer att ha utgivningsdatum i november. Har man varit med om detta tidigare?
Adventsglädje är det i vårt huvudreportage om Löjtnantsgårdens äldreboende i Stockholm. På Analys&Appell (går att läsa här på webben) skriver Ola Johansson att Sverige inte lärt sig att skilja på ideella och affärsdrivande välfärdsprojekt och att Sverige nästan är ensamt om att tillåta privat vård med vinstinriktning. Ett så perspektivrikt inlägg i de gångna veckornas vårddebatt har jag inte sett någon annanstans.
Och trots fördjupad kris i Egypten - varifran vi rapporterar på plats - och fortsatt finansiellt elände dristar jag mig skriva på ledarplats (också här på webben) att våldet minskar i världen.
Glad advent, alltså
Anders M

Den gode, den onde, den fule

För att inte komma för mycket efter i kommenterandet om eurokrisen ägnar jag veckans blogginlägg åt att återge den aspekt på regeringschefsbytena i Italien och Grekland som publiceras i veckans tidning men som annars inte hade hamnat på webben.

Aspekt. Eurons kris
Den gode och den onde får bägge gå medan den fule behåller makten. Teknokrater tar över för att rädda Europa undan fördjupad finanskris.

Så är både den gode och den onde borta från den politiska makten i södra Europa.
Politiskt uppvuxen i Sverige som samförståndspräglad socialdemokrat med nordiska folkrörelseideal i kontrast till sin mer maktfullkomlige socialistiske fader sågs Georgios Papandreou länge som ett nordiskt ljus i den grekiska intrigpolitikens och korruptionens mörker.
Hans största politiska insats var som utrikesminister kring millennieskiftet då han verkade för försoning och samarbete mellan Grekland och Turkiet. När han 2009 blev premiärminister efter det att det regerande högerpartiet gett upp och utlyst nyval sågs det som ett självmordsuppdrag med tanke på vad man redan då visste om Greklands ekonomi.
Kanske begick han också avsiktligt politiskt självmord när han för några veckor sedan lovade folkomröstning om det med EU överenskomna sparpaketet. Uppenbarligen ville han tvinga oppositionsledaren att bekänna färg och sluta upp bakom uppgörelsen. Så blev det. Men Papandreou fick gå.
Den onde kollegan i Rom Silvio Berlusconi har i snart 20 år dominerat italienskt samhällsliv och politik. När det etablerade parti- och maktsystemet bröt samman i Italien efter kalla krigets slut, såg den sluge affärsmannen en möjlighet och kunde som medieägare och partiledare förena makten över nyhetsförmedlingen och politiken. Han har skamlöst ställt sig över lagen på mångahanda sätt men behöll till omvärldens förundran och förskräckelse länge italienarnas gunst. Det krävdes en fullskalig finanskris för att till slut röja honom undan.
Efter den gode och den onde kommer i Grekland och Italien den fule. Teknokraterna och eurobyråkraterna i Bryssel är inte älskade och euron är en del av dagens kris. Men när det riktigt kniper tvingas politikerna bort och teknokraterna tar deras plats. En tidigare vicechef för europeiska centralbanken och en före detta EU-kommissionär är de nya makthavarna i Grekland och Italien.
ANDERS MELLBOURN

Att läsa tidning som läsare

Dagens nummer av Sändaren läser jag litet som en vanlig oförberedd läsare. Har haft ett par dagars extra ledigt i Skåne och inte varit med i slutspurten med de sista nyhetssidorna.
Kollega Annika Ahlefelt har varit borta längre, på en månads "tvångssemester", och berättar i hälsningsrutan på sidan tre om att åter möta tidningen.
Som ofta när jag varit borta, kan jag avslöja, har kollegerna fått bra blandning och liv i de allmänna nyhetssidorna. De hade mycket att klämma in, men kanske just därför har det blivit så bra.
Veckans huvudnummer är pingströrelsen i Brasilien och dess svenska rötter som journalisten Kajsa Norell skrivit en bok om.
Anders M

Inget om Allhelgona

Inför den kommande Allhelgonahelgen har den Sändare som kommer i morgon ingen särskild läsning om döden. Allmän helgläsning i tiden bjuder vi på: Anita Boij har en betraktelse inför helgens texter. Joel Halldorf debuterar som skribent i Sändaren med en genomgång av kristen pacifism. Och Ange Furingsten går en konstrond på några av höstens mest uppmärksammade utställningar.
Men något tematiskt om döden blir det inte i år. Reagera gärna om ni tycker vi gjort fel.
I stället träffar vi Jim Wallis i USA där Hans Månsson åkt runt och följt de nya sociala protesterna. Rakel Lennartsson lämnar en andra rapport från valförberedelserna i Kongo och Kristoffer Morén sammanfattar kliamtläget inför FN-mötet i Durban senare denna månad (finns redan här på webben).
På hemsidan kan Du också läsa ledaren om Obamas ställning med ett år kvar till det amerikanska presidentvalet och om baptistförsamlingar som inte vill vara med i GF. Det första förslaget till regionindelning för Gemensam framtid avslöjar vi däremot bara i papperstidningen.

Anders M