Den gode, den onde, den fule

För att inte komma för mycket efter i kommenterandet om eurokrisen ägnar jag veckans blogginlägg åt att återge den aspekt på regeringschefsbytena i Italien och Grekland som publiceras i veckans tidning men som annars inte hade hamnat på webben.

Aspekt. Eurons kris
Den gode och den onde får bägge gå medan den fule behåller makten. Teknokrater tar över för att rädda Europa undan fördjupad finanskris.

Så är både den gode och den onde borta från den politiska makten i södra Europa.
Politiskt uppvuxen i Sverige som samförståndspräglad socialdemokrat med nordiska folkrörelseideal i kontrast till sin mer maktfullkomlige socialistiske fader sågs Georgios Papandreou länge som ett nordiskt ljus i den grekiska intrigpolitikens och korruptionens mörker.
Hans största politiska insats var som utrikesminister kring millennieskiftet då han verkade för försoning och samarbete mellan Grekland och Turkiet. När han 2009 blev premiärminister efter det att det regerande högerpartiet gett upp och utlyst nyval sågs det som ett självmordsuppdrag med tanke på vad man redan då visste om Greklands ekonomi.
Kanske begick han också avsiktligt politiskt självmord när han för några veckor sedan lovade folkomröstning om det med EU överenskomna sparpaketet. Uppenbarligen ville han tvinga oppositionsledaren att bekänna färg och sluta upp bakom uppgörelsen. Så blev det. Men Papandreou fick gå.
Den onde kollegan i Rom Silvio Berlusconi har i snart 20 år dominerat italienskt samhällsliv och politik. När det etablerade parti- och maktsystemet bröt samman i Italien efter kalla krigets slut, såg den sluge affärsmannen en möjlighet och kunde som medieägare och partiledare förena makten över nyhetsförmedlingen och politiken. Han har skamlöst ställt sig över lagen på mångahanda sätt men behöll till omvärldens förundran och förskräckelse länge italienarnas gunst. Det krävdes en fullskalig finanskris för att till slut röja honom undan.
Efter den gode och den onde kommer i Grekland och Italien den fule. Teknokraterna och eurobyråkraterna i Bryssel är inte älskade och euron är en del av dagens kris. Men när det riktigt kniper tvingas politikerna bort och teknokraterna tar deras plats. En tidigare vicechef för europeiska centralbanken och en före detta EU-kommissionär är de nya makthavarna i Grekland och Italien.
ANDERS MELLBOURN