Meningen med livet är möjligen att sitta på en solig brygga
där det fläktar alldeles lagom mycket och se ut över en flik av havet.
Denna njutning kan självfallet uppgraderas med salta, eller
åtminstone bräckta, bad, kaffekorg och en god bok. Eller någon variant på denna
vår kollektiva våta sommardröm.
Personligen har jag i sommar ägnat mig åt cykelturer
med stopp närhelst ett sommarcafé, en
utställning eller fornminne dyker upp.
Då har jag inte ens haft semester än. Egentligen. Bara
strödagar här och där, när produktionen så medgiver, samt en och annan
arbetsfri helg.
Det räcker en bit. Bryggor och grusiga sommarvägar blockerar
effektivt tankar på skogsbränder, tyfoner och översvämningar som plågar andra
delar av världen i detta nu. Avdelningen för inrikespolitik, utrikespolitik och
kyrkopolitik i hjärnan är tillfälligt stängd. Det finns så mycket annat att
fundera över och småkäbbla om under smultronplockning i dikesrenen. Som vart
skärgårdens vassruggar tagit vägen, om det är Finlandsfärjornas fel att gäddornas
lekplatser försvunnit, grågäss kontra Kanadagäss, vilken måsart som är störst,
harpaltar i trädgården, trädäck kontra grusgångar och många fler djupdykningar
i flora och fauna.
Allt sådant kostar som ni förstår på. Men trots detta är jag
nu tillbaka i storstadsdjungeln och på plats på redaktionen igen, även om det
ekar ödsligt omkring mig och kontorsstolarna gapar tomma.
Välkomna att höra av er med tips och glada tillrop.
Det kan behövas.