Hälsan tiger still

Det är ett under att man lever, känns det som. Matade som vi blir varje dag med kroppens undergångsscenarier. Läste häromdagen att den bleka höstsolen inte är till någon nytta alls. Att det överhuvudtaget inte bildas någon livsviktig d-vitamin i huden mellan tja, september och februari. Vi tycks överleva på den d-vitamin som finns tillsatt i kosten.
Å andra sidan är det verkligen inte bara att tända lampor och mysa. Ögonen mår inte bra av en massa ljus när det egentligen ska vara mörkt, läste jag nån annanstans. Resultatet blir bara oföretagsamhet och depressioner.
Är man inte längre i sin första ungdom är det också ett otal okända sjukdomar som ständigt tycks lura i vassen. Ni vet: obehag i magen kan vara livsfarlig sjukdom, stelhet i lederna kan vara oupptäckt metasjukdom. Stress kan ge dig sviter för livet. Tomater kan vara livsfarliga. Nej, förresten, jag tror det var kaffe den här veckan.
Jag menar, vad håller vi på med? Det finns rätt många verkligt farliga tillstånd i världen som vi kan oroa oss för istället. Människor med verkliga sjukdomar, fattigdom och nöd runt oss.
Men lite hanterligt vardagsbekymmer, som dessutom med största sannolikhet inte drabbar just mig, eller dig, är kanske lättare att både skriva och läsa om. Bättre än ångesten över smältande isar, och skövlade regnskogar. Lättare att hantera än våldtagna kvinnor i Kongo eller svältande barn på Afrikas horn.
Fast liite synd är det om oss också, vi som snörvlar och mår dåligt i vanliga novemberförkylningar.

Talmystik

Igår, den 18:e november, var en negativ och farlig dag enligt den gamla bondepraktikan. Alla vi som inte gifte oss igår kan dra en lättnadens suck, skriver Svenska Dagbladet, som botaniserat i praktikan.

Riktigt varför denna dag var negativ framgick inte. Bara att det var en av årets 33 jämmerdagar. Och det blir värre. Januari fullständigt exellerar i jämmer. Och nånting ligger det kanske i det. Januari, med sina oxveckor är lång och kall och trist, tycker jag också.

Men talmystik, om jag får kalla det så, är fascinerande.Mest för att det uppenbarligen finns så många som tillbringar väldigt mycket tid med att räkna ut och dividera om när exempelvis domedagen infaller. Enligt den gamla Mayakalendern infaller den redan den 21 december i år. Då slutar kalendern, enligt vår gregorianska tideräkning.

Fast det kan förstås vara fel. 50 eller 100 år fel, enligt en amerikansk professor.

Det är lika skönt att inte veta och tillsvidare fortsätter vi med planeringen för framtiden här på Sändaren. Ska vi överleva jul och nyår utan att slås till marken av övertidsarbete behövs framförhållning.

Kanske är  inte domens dag här ännu. Men väl domssöndagen. Med två s.

Nu är vi tjocka och snälla

Höstmarknadernas förlovade tid är inne. Dom som mycket snart övergår i julmarknader. Stora julgranen står förresten redan uppställd här på Kungsholmstorg.

På redaktionen kavlar vi upp ärmarna inför stora julrushen. Men det är lätt att tappa fokus i planeringen när gamla medarbetare dyker upp lastade med ost och kex, kakor och tårta. Tillfälliga besökare medför bullkransar. Och i köket finns nästan fulla pepparkaksburkar kvar efter Stora Pepparkakstestet som grannredaktionen genomfört.

Vi blir både tjocka och snälla. En del av energin gör vi förhoppningsvis av med i det dagliga springet. Har också noterat att allt fler väljer att stå hela dagen vid sina höj- och sänkbara skrivbord. Själv motionerar jag mest i korridorerna mellan mötena. Så här års ska vi planera både advents- och julnummer, pricka in ledigheter och bestämma vilka tjänsteresor vi rimligtvis kan hinna med.

Denna vecka är också Anders Mellbourns sista som chefredaktör. Det blir också, förstås, en eftervalsanalys från USA, innan det blir dags för avtackning.

Men han försvinner inte för gott. Också i  fortsättningen kommer ni att kunna läsa hans politiska analyser i spalterna då och då.

Så fortsätt läsa.

Bedrägligt helglugn

Äntligen måndag - och vanlig vardag. Under allhelgonaveckan har lokalerna ekat rätt ödsligt. Kollegor med barn i skolåldern har ägnat sig åt familjeliv i olika former, en del av oss andra har passat på att inta sofflocket.

Men helglugnet är bedrägligt. I stort sett varje ledig timme måste betalas tillbaka i fördubblade ansträngningar och övertid för att allt ska gå ihop sig. Och för somliga medarbetare innebär själva helgfirandet extraarbete. Vår fotograf, Mikael Johansson, fick tillbringa delar av sin lördagskväll med att fotografera folklivet på våra kyrkogårdar. Bilder från storhelgsfiranden behövs i arkivet, och de måste ständigt uppdateras för att kännas så nytagna som möjligt. 

Nästa fixpunkt i redaktionsarbetet blir USA-valet på tisdag. Något vi tyvärr inte kan redovisa fullt ut i nästa veckas tidning, eftersom vi hinner trycka innan vallokalerna stänger. Men Anders Mellbourn, på plats i USA, kommer ändå med en sista-minuten analys av utgången och för övrigt har vi hans dagliga bloggar om valet att läsa här på hemsidan. Gör det!