Den israeliska försvarsmakten bekräftar nu på måndagsförmiddagen de värsta uppgifterna om att över 10 människor dödats i samband med att israeliska stridskrafter i morse bordade biståndsskeppen till Gaza. Det verkar t o m som om nattens ingripande blev ännu blodigare än vad som framgick av de första knapphändiga rapporterna.
Detta är på alla sätt en katastrof.
"Ship to Gaza" är naturligtvis en provokation mot den israeliska blockaden av Gaza. Den var välplanerad för att nå maximal publicitet och skulle enligt arrangörerna strikt hålla sig till ickevåldsmetoder. En israelisk talesman hävdar nu att israeliska soldater hotats och blivit huggna med kniv när de bordade en av båtarna. Även om det skulle vara sant, försvarar det inte de israeliska dödsskjutningarna.
Det torde den här gången vara fullständigt omöjligt för Israel att hävda att det finns någon som helst proportion i den israeliska attacken. Och då har vi inte ens talat om att hela blockaden av Gaza sedan länge kritiserats och förkastats av omvärlden.
Anders Mellbourn
måndag 31 maj 2010
söndag 30 maj 2010
Schlagervinst med Taizékors
-Hon har Taizékors ikväll också, sms-ade en melodifestivalentusiastisk SMU-are till hennes mig närstående väninna i lördags kväll.
Entusiasten hade sett den tyska uttagningen och då konstaterat att vinnande Lena hade ett kors från Taizé om halsen. Och nu vann Lena hela Europafestivalen, fortsatt med Taizékorset runt halsen.
Att Tyskland hävdar sig i schlagerkampen är ju en ovanlighet. Att artister bär kors har däremot nästan blivit mode. Men den kontemplativa sången från det asketiska Taizé känns långt från schlagervärlden.
Var det här en slump eller ett "statement"? Någon som vet?
Anders Mellbourn
Entusiasten hade sett den tyska uttagningen och då konstaterat att vinnande Lena hade ett kors från Taizé om halsen. Och nu vann Lena hela Europafestivalen, fortsatt med Taizékorset runt halsen.
Att Tyskland hävdar sig i schlagerkampen är ju en ovanlighet. Att artister bär kors har däremot nästan blivit mode. Men den kontemplativa sången från det asketiska Taizé känns långt från schlagervärlden.
Var det här en slump eller ett "statement"? Någon som vet?
Anders Mellbourn
torsdag 27 maj 2010
Gunilla Carlsson sparkar sin utvalde
- Jag är mycket glad över att vi har kunnat rekrytera Charlotte Petri Gornitzka till befattningen som vikarierande generaldirektör för Sida.
Petri Gornitzka har stor erfarenhet av förändringsarbete.
Så sa biståndsminister Gunilla Carlsson i förmiddags när hon meddelade att hon bytt chef för SIDA.
-Jag är både glad och stolt över att ha kunnat rekrytera Anders Nordström till posten som Sidachef. Anders kombinerar ett brett biståndskunnande med en imponerande erfarenhet av att driva förändringsarbete i stora organisationer.
Det sa Gunilla Carlsson i okotber 2007 när hon stolt meddelade att regeringen lyckats locka hem en av toppcheferna för Världshälsoorganisationen för att bli chef för SIDA från januari 2008.
På två och ett halvt år har Nordströms stjärna dalat. Men pressekreterarens ordval om den nye frälsaren är densamma.
Förändringsarbete är den återkommande frälsarkransen. Luttrad av vår tids organisationsklyschor och standardgrepp kan man bara vara tacksam över att vi slipper höra något om de nya chefernas visionära förmåga. Men den har säkert vägts in bägge gångerna.
Gunilla Carlsson har mött mycken kritik från biståndsvänner för sin iver att vilja se över och förändra allt och för att räkna in allt möjligt i biståndsenprocenten. För den som följt biståndspolitiken i snart ett halvsekel är det också lätt att känna igen några av hennes paroller - som länderkoncentration - från tidigare perioder i biståndsdebatten. Någon verklig nydanare har hon inte varit.
För det har hon säkert fått utstå mycken kritik från moderata partikamrater som hoppats att en moderatledd regering ordentligt skulle skära i biståndet. Men det har hon faktiskt inte gjort.
Själv tycker jag att hon faktiskt är värd ett erkännande för att ha försökt sätta sig in i utvecklingspolitiken mer än många ministerföreträdare. Även om alltså mycket av det hon gjort och velat göra inte varit så originellt. Att vilja vidga definitionen för vad som får kallas bistånd har också andra försökt före henne.
Hur förhållandet varit mellan generaldirektör och minister mera personligt vet jag inget om. Men när regeringen tog till det ovanliga grepept att inkalla ett extra regeringssammanträde för att ta ett särskilt regeringsbeslut om att SIDA msåte följa av regering och riksdag fattade beslut om bemanningen vid svenska insatser i Afghanistan och Irak, förstod vi att något inte stod rätt till och att klockan var slagen.
Att departement och ämbetsverk inte kan komma överens om hur 5 mkr ska användas var en pinsamhet för bägge parter.
Att SIDA behöver ses över och bli effektivare behöver man inte vara biståndskritiker för att anse. Att biståndsministern nu väljer att avsätta den man hon själv med sådan stolthet lanserade som chef för förändringsarbetet så sent som hösten 2007 slår naturligtvis tillbaka på henne själv.
ANDERS MELLBOURN
Petri Gornitzka har stor erfarenhet av förändringsarbete.
Så sa biståndsminister Gunilla Carlsson i förmiddags när hon meddelade att hon bytt chef för SIDA.
-Jag är både glad och stolt över att ha kunnat rekrytera Anders Nordström till posten som Sidachef. Anders kombinerar ett brett biståndskunnande med en imponerande erfarenhet av att driva förändringsarbete i stora organisationer.
Det sa Gunilla Carlsson i okotber 2007 när hon stolt meddelade att regeringen lyckats locka hem en av toppcheferna för Världshälsoorganisationen för att bli chef för SIDA från januari 2008.
På två och ett halvt år har Nordströms stjärna dalat. Men pressekreterarens ordval om den nye frälsaren är densamma.
Förändringsarbete är den återkommande frälsarkransen. Luttrad av vår tids organisationsklyschor och standardgrepp kan man bara vara tacksam över att vi slipper höra något om de nya chefernas visionära förmåga. Men den har säkert vägts in bägge gångerna.
Gunilla Carlsson har mött mycken kritik från biståndsvänner för sin iver att vilja se över och förändra allt och för att räkna in allt möjligt i biståndsenprocenten. För den som följt biståndspolitiken i snart ett halvsekel är det också lätt att känna igen några av hennes paroller - som länderkoncentration - från tidigare perioder i biståndsdebatten. Någon verklig nydanare har hon inte varit.
För det har hon säkert fått utstå mycken kritik från moderata partikamrater som hoppats att en moderatledd regering ordentligt skulle skära i biståndet. Men det har hon faktiskt inte gjort.
Själv tycker jag att hon faktiskt är värd ett erkännande för att ha försökt sätta sig in i utvecklingspolitiken mer än många ministerföreträdare. Även om alltså mycket av det hon gjort och velat göra inte varit så originellt. Att vilja vidga definitionen för vad som får kallas bistånd har också andra försökt före henne.
Hur förhållandet varit mellan generaldirektör och minister mera personligt vet jag inget om. Men när regeringen tog till det ovanliga grepept att inkalla ett extra regeringssammanträde för att ta ett särskilt regeringsbeslut om att SIDA msåte följa av regering och riksdag fattade beslut om bemanningen vid svenska insatser i Afghanistan och Irak, förstod vi att något inte stod rätt till och att klockan var slagen.
Att departement och ämbetsverk inte kan komma överens om hur 5 mkr ska användas var en pinsamhet för bägge parter.
Att SIDA behöver ses över och bli effektivare behöver man inte vara biståndskritiker för att anse. Att biståndsministern nu väljer att avsätta den man hon själv med sådan stolthet lanserade som chef för förändringsarbetet så sent som hösten 2007 slår naturligtvis tillbaka på henne själv.
ANDERS MELLBOURN
måndag 24 maj 2010
På jobbet Annandag Pingst
Lätt förvånad blev jag när 77% av de svarande på Sändarens webbfråga nyligen sade sig sakna Annandag Pingst. Jag gör det inte och har nästan hunnit glömma hur Annandag Pingst ännu till för ett par år sedan var både arbets- och morgontidningsfri. Något minne av att ha gått i kyrkan Annandag Pingst har jag ärligen inte.
Men på ett sätt har nog den försvunna Annandag Pingst försvagat pingsten som kyrklig högtid. Pingstdagen har blivit en vanlig söndag när den inte har måndagsstöd längre. Inte ens i alla kyrkliga annonser nämndes att söndagen i går var Pingstdagen.
Så ha en bra arbetsdag, i dag Annandag Pingst.
Anders Mellbourn
Men på ett sätt har nog den försvunna Annandag Pingst försvagat pingsten som kyrklig högtid. Pingstdagen har blivit en vanlig söndag när den inte har måndagsstöd längre. Inte ens i alla kyrkliga annonser nämndes att söndagen i går var Pingstdagen.
Så ha en bra arbetsdag, i dag Annandag Pingst.
Anders Mellbourn
torsdag 20 maj 2010
Sändaren ligger litet före
Torbjörn Pettersson har i dag utnämnts till ny svensk ambassadör i Afghanistan. Sändaren gratulerar.
Samtidigt känner vi att vi ligger väl i tiden. I vårt nummer 8/2010 porträtterade vi Torbjörn. Än så länge har vi inte lärt oss så mycket tekniskt att vi snabbt lägger ut intervjun här på bloggen igen. Men försök leta reda på tidningen om Du är intresserad. Det var en - tycker vi själva - väldigt fin intervju med Torbjörn av David Berjlund som regelbundet medverkar i vår tidning.
Anders Mellbourn
Samtidigt känner vi att vi ligger väl i tiden. I vårt nummer 8/2010 porträtterade vi Torbjörn. Än så länge har vi inte lärt oss så mycket tekniskt att vi snabbt lägger ut intervjun här på bloggen igen. Men försök leta reda på tidningen om Du är intresserad. Det var en - tycker vi själva - väldigt fin intervju med Torbjörn av David Berjlund som regelbundet medverkar i vår tidning.
Anders Mellbourn
tisdag 18 maj 2010
Nu är det dags för Sändarredaktionens egen blogg
Till slut har t o m Sändarens redaktion bestämt sig för att börja blogga. Vi skapade en blogg för Utmanad i Örebro. Den blev kanske ingen besökssuccé. Under konferenserna fanns ju många påverkanstorg som det var viktigt att höras och ses på. Men nu när vi installerat möjligheterna att blogga, vill vi också utnyttja dem.
Högst oregelbundet, men i alla fall, kommer vi här att formulera funderingar, tankar och infall. Ibland blir det bara för bloggen. Ibland kommer vi kanske med en första idé som sedan går att utveckla i tidningen. Ta då chansen att kommentera och påverka vad som hamnar i tidningen.
Ibland kan vi också publicera sådant som blivit över när vi gjort färdigt papperstidningen, Så får det bli när vi nu börjar. Det blir massor av konferenssidor i Sändaren 10/2010 som kommer på fredag 21 maj för de flesta. Det här fick ändå inte plats:
Aldrig har det applåderats så mycket på en konferens som under dagarna med Utmanad i Örebro. Och inte bara efter lovsångerna. Till och med Christian Alsteds predikan på ordinationsgudstjänsten möttes av applåder, möjligen sedan metodistbiskopen inledningsvis refererat vad Jim Wallis sagt om påhejare till predikanter i svarta kyrkor i USA.
-Om applåderna blir som ett amen, är det bra, tycker metodistbiskopen.
-Det kan ju gå jargong i applåderandet också, menar Göran Zettergren.
-Det här med applåder kommer och går, konstaterar Karin Wiborn.
Anders Mellbourn
Högst oregelbundet, men i alla fall, kommer vi här att formulera funderingar, tankar och infall. Ibland blir det bara för bloggen. Ibland kommer vi kanske med en första idé som sedan går att utveckla i tidningen. Ta då chansen att kommentera och påverka vad som hamnar i tidningen.
Ibland kan vi också publicera sådant som blivit över när vi gjort färdigt papperstidningen, Så får det bli när vi nu börjar. Det blir massor av konferenssidor i Sändaren 10/2010 som kommer på fredag 21 maj för de flesta. Det här fick ändå inte plats:
Aldrig har det applåderats så mycket på en konferens som under dagarna med Utmanad i Örebro. Och inte bara efter lovsångerna. Till och med Christian Alsteds predikan på ordinationsgudstjänsten möttes av applåder, möjligen sedan metodistbiskopen inledningsvis refererat vad Jim Wallis sagt om påhejare till predikanter i svarta kyrkor i USA.
-Om applåderna blir som ett amen, är det bra, tycker metodistbiskopen.
-Det kan ju gå jargong i applåderandet också, menar Göran Zettergren.
-Det här med applåder kommer och går, konstaterar Karin Wiborn.
Anders Mellbourn
lördag 15 maj 2010
Radikal utmaning
Själv har jag inte varit med i konferensen annat än att jag stod i en monter igår och träffade massor med folk. Ville utmana deltagarna att ställa frågor till partiledarna som kommer till Vårgårda Möte i augusti. www.vargardamote.se Jag får mängder av frågor från alla möjliga håll, Företagarna, broderskapare, hjälporganisationer osv, men jag ville ge rörelsen som är medarrangör en chans att ställa sina frågor. Så många frårgor kom inte i, men intresset för Vårgårda Möte är enormt.
Fick tillfälle att lyssna till Jim Wallis på eftermiddan. Oj, vad bra!! Vilken radikal utmaning att se både betydelsen av ett personligt andligt liv och att se omvärlden, att stå på Guds sida i kampen mot allt som strider mot hans vilja av orättvisor och orättfärdighet! Vilken helrätt programförklaring för en ny kyrka!!
Jag är glad att jag fick honom att dedicera boken ”Agenda för en hoppfull värld” till samtliga partiledare. Så i Vårgårda i augusti kommer Fredrik och Mona och alla de andra att få den med en personlig hälsning från Jim Wallis.
Torsten Åhman
Fick tillfälle att lyssna till Jim Wallis på eftermiddan. Oj, vad bra!! Vilken radikal utmaning att se både betydelsen av ett personligt andligt liv och att se omvärlden, att stå på Guds sida i kampen mot allt som strider mot hans vilja av orättvisor och orättfärdighet! Vilken helrätt programförklaring för en ny kyrka!!
Jag är glad att jag fick honom att dedicera boken ”Agenda för en hoppfull värld” till samtliga partiledare. Så i Vårgårda i augusti kommer Fredrik och Mona och alla de andra att få den med en personlig hälsning från Jim Wallis.
Torsten Åhman
fredag 14 maj 2010
En ungdomlig syn på en annars mossig konferens
Efter två nätter innehållande hårda skolgolv och skitiga toaletter i skolbyggnaden så är vi nu inne på den andra av tre seriösa dagar i denna Utmanad.
Två nätter som krävt mycket av oss, två dagar som inte krävt lika fullt så mycket av oss. Men vi gör så gott vi kan, vi ungdomar.
För aldrig kan väl inte en fråga rörande en scouttidning väcka så mycket rabalder som bland ungdomar?
De äldre bråkar i djupa teologiska sammanhang. Vi debattaterar huruvida scouterna inom equmenia ska få en tidning, eller inte. Skum grej.
Vi går tillbaka till skolan. Inget ovanligt egentligen, en svensk skola som verkar gå efter en mall. Entrébyggnaden pyntas med en suspekt målning som tydligen ska utgöra en karta över Örebro. Jag ställer mig skeptisk till påståendet och hävdar med bestämdhet att det rör sig om en drake. Eller en hund. Okej, det är en gran på målningen och det finns väl inga granar på drakar. Men fjäll har dem och granar finns på fjäll, så...
Om jag ska försöka vara seriös i frågorna vi beslutar om så kommer det inte sluta bra. Alla tycker vi olika och har man inställning att det ändå spelar någon vidare roll, ja då kan man ta det lite lugnare.
Men oj så man stressar upp sig. Undertecknad har föreberett sig för den stund sedan han blev vald till ombud för snart tre månader sen. Tre månader är en lång tid. Fast egentligen inte. Förberedelserna urartade en stund.
Dagens händelse, utöver det Påverkanstorg vi genomförde under förmiddagen, var ju helt klart innebandyn. Innebandy, vilken sport. Så enkelt. Man tar en klubba, en boll, ställer fram ett mål och se n kör man. Eller ja, de hade ställt ut sensorer som mätte hastighet, samt kopplat en lagom high-tech dator till denna. Det kanske inte var så lätt ändå. Men. Ja.
Jag sköt alltså bollar mot ett mål. Så. Allt bra. Började lite knackigt, sköt lite lagom hårt, ouppvärmd som jag var. Då kommer konkurrenten fram. Citatet lyder: "Skjuter du hårdare än 120 km/h så får du en månads prenumeration av Dagen!"
Ojojoj, var ju min tanke. Tänka sig, vilken grej. Ska jag som Sändaren-läsare ta steget? Våga kliva över gränsen? Jag tog chansen. En timme senare. Ja, jag vet, det gick dåligt. 123,67 km/h lyder det personliga rekord jag uppmötte. Enligt innebandyförbundets regler och lagar var kanske inte mitt tillslag särskilt riktigt, men då de hade missat att skicka ut delegater så får de skylla sig själva. Helt enkelt.
Så nu står jag här. Med en prenumeration av Dagen i en månad i ena handen. Med Sändarens tangentbord under båda. Så kan det vara. Summan blir alltså att Sändaren är lite finare och minsann lite Bättre. Så ni vet. Men ni verkar ju vara inne här och läsa, så erat val är redan gjort. Bra val, förövrigt. Riktigt bra val. Och det säger jag inte bara för att jag känner Herr Anders Mellbourn. Nej, jag konfirmerades ju med hans son också. Och sitter i Ungdomsrådet med hans dotter. Eller att jag bor en fyra minuters promenad från hans dörr. Eller att vi är med i samma församling.
Nej, anledningen är att Sändaren är en bra tidning. Nu ska jag dock inte uttala mig, första numret av Dagen har ju ännu inte landat i brevlådan...
Två nätter som krävt mycket av oss, två dagar som inte krävt lika fullt så mycket av oss. Men vi gör så gott vi kan, vi ungdomar.
För aldrig kan väl inte en fråga rörande en scouttidning väcka så mycket rabalder som bland ungdomar?
De äldre bråkar i djupa teologiska sammanhang. Vi debattaterar huruvida scouterna inom equmenia ska få en tidning, eller inte. Skum grej.
Vi går tillbaka till skolan. Inget ovanligt egentligen, en svensk skola som verkar gå efter en mall. Entrébyggnaden pyntas med en suspekt målning som tydligen ska utgöra en karta över Örebro. Jag ställer mig skeptisk till påståendet och hävdar med bestämdhet att det rör sig om en drake. Eller en hund. Okej, det är en gran på målningen och det finns väl inga granar på drakar. Men fjäll har dem och granar finns på fjäll, så...
Om jag ska försöka vara seriös i frågorna vi beslutar om så kommer det inte sluta bra. Alla tycker vi olika och har man inställning att det ändå spelar någon vidare roll, ja då kan man ta det lite lugnare.
Men oj så man stressar upp sig. Undertecknad har föreberett sig för den stund sedan han blev vald till ombud för snart tre månader sen. Tre månader är en lång tid. Fast egentligen inte. Förberedelserna urartade en stund.
Dagens händelse, utöver det Påverkanstorg vi genomförde under förmiddagen, var ju helt klart innebandyn. Innebandy, vilken sport. Så enkelt. Man tar en klubba, en boll, ställer fram ett mål och se n kör man. Eller ja, de hade ställt ut sensorer som mätte hastighet, samt kopplat en lagom high-tech dator till denna. Det kanske inte var så lätt ändå. Men. Ja.
Jag sköt alltså bollar mot ett mål. Så. Allt bra. Började lite knackigt, sköt lite lagom hårt, ouppvärmd som jag var. Då kommer konkurrenten fram. Citatet lyder: "Skjuter du hårdare än 120 km/h så får du en månads prenumeration av Dagen!"
Ojojoj, var ju min tanke. Tänka sig, vilken grej. Ska jag som Sändaren-läsare ta steget? Våga kliva över gränsen? Jag tog chansen. En timme senare. Ja, jag vet, det gick dåligt. 123,67 km/h lyder det personliga rekord jag uppmötte. Enligt innebandyförbundets regler och lagar var kanske inte mitt tillslag särskilt riktigt, men då de hade missat att skicka ut delegater så får de skylla sig själva. Helt enkelt.
Så nu står jag här. Med en prenumeration av Dagen i en månad i ena handen. Med Sändarens tangentbord under båda. Så kan det vara. Summan blir alltså att Sändaren är lite finare och minsann lite Bättre. Så ni vet. Men ni verkar ju vara inne här och läsa, så erat val är redan gjort. Bra val, förövrigt. Riktigt bra val. Och det säger jag inte bara för att jag känner Herr Anders Mellbourn. Nej, jag konfirmerades ju med hans son också. Och sitter i Ungdomsrådet med hans dotter. Eller att jag bor en fyra minuters promenad från hans dörr. Eller att vi är med i samma församling.
Nej, anledningen är att Sändaren är en bra tidning. Nu ska jag dock inte uttala mig, första numret av Dagen har ju ännu inte landat i brevlådan...
Samkönad vigsel i Kållered
Jag ser i Sändaren att två män är vigda i Kållereds Missionskyrka. Hur gick det med pastorn? Grattis, förresten, brudparet! (Heter det så?) (Brudgumsparet kanske?) Anders Axelsson, Umeå
Inget nyhetsvärde i Utmanad?
Inte en rad ser jag i dagens Nerikes Allehanda från första dagen av Utmanad. Tvärsnytt i SVT i går lär ha varit bättre även om man blandar ihop lokalförsamlingar och samfund.
Vi kan väl självkritiskt undra varför vi inte är mer intressanta. Men också fråga oss hur den stora tidningen i en mellanstor svensk stad vars helgslummer och affärsekonomi räddas av 2000 tillresande prioriterar sina nyheter årets mest nyhetsdöda klämdag?
Anders M
Vi kan väl självkritiskt undra varför vi inte är mer intressanta. Men också fråga oss hur den stora tidningen i en mellanstor svensk stad vars helgslummer och affärsekonomi räddas av 2000 tillresande prioriterar sina nyheter årets mest nyhetsdöda klämdag?
Anders M
torsdag 6 maj 2010
Välkommen till deltagarnas blogg hos Sändaren
Välkommen att följa och bidra till diskussionerna vid Utmanadkonferenserna i Örebro på deltagarnas särskilda blogg hos Sändaren.
Alla som besöker Örebro för equmenias, Baptistsamfundets, Metodistkyrkans och Missionskyrkans gemensamma konferenser i Kristi Himmelsfärdshelgen är välkomna till Sändarens monter i utställningslokalen utanför stora kongresshallen i Conventum. Där kan Du skriva in dina tankar och kommentarer direkt på vår blogg för deltagarna. Du som inte är i Örebro kan kommentera inläggen hemifrån.
Du kan komma till oss och börja skriva från kl 11.00 på torsdag 13 maj, Kristi Himmelsfärdsdag. Vi stänger bloggen i Örebro lördag kväll 15 maj.
Nyheter om vad som händer på konferenserna får Du ockå löpande direkt på Sändarens hemsida, http://www.sandaren.se/
Anders Mellbourn, chefredaktör
Alla som besöker Örebro för equmenias, Baptistsamfundets, Metodistkyrkans och Missionskyrkans gemensamma konferenser i Kristi Himmelsfärdshelgen är välkomna till Sändarens monter i utställningslokalen utanför stora kongresshallen i Conventum. Där kan Du skriva in dina tankar och kommentarer direkt på vår blogg för deltagarna. Du som inte är i Örebro kan kommentera inläggen hemifrån.
Du kan komma till oss och börja skriva från kl 11.00 på torsdag 13 maj, Kristi Himmelsfärdsdag. Vi stänger bloggen i Örebro lördag kväll 15 maj.
Nyheter om vad som händer på konferenserna får Du ockå löpande direkt på Sändarens hemsida, http://www.sandaren.se/
Anders Mellbourn, chefredaktör
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)