- Jag är mycket glad över att vi har kunnat rekrytera Charlotte Petri Gornitzka till befattningen som vikarierande generaldirektör för Sida.
Petri Gornitzka har stor erfarenhet av förändringsarbete.
Så sa biståndsminister Gunilla Carlsson i förmiddags när hon meddelade att hon bytt chef för SIDA.
-Jag är både glad och stolt över att ha kunnat rekrytera Anders Nordström till posten som Sidachef. Anders kombinerar ett brett biståndskunnande med en imponerande erfarenhet av att driva förändringsarbete i stora organisationer.
Det sa Gunilla Carlsson i okotber 2007 när hon stolt meddelade att regeringen lyckats locka hem en av toppcheferna för Världshälsoorganisationen för att bli chef för SIDA från januari 2008.
På två och ett halvt år har Nordströms stjärna dalat. Men pressekreterarens ordval om den nye frälsaren är densamma.
Förändringsarbete är den återkommande frälsarkransen. Luttrad av vår tids organisationsklyschor och standardgrepp kan man bara vara tacksam över att vi slipper höra något om de nya chefernas visionära förmåga. Men den har säkert vägts in bägge gångerna.
Gunilla Carlsson har mött mycken kritik från biståndsvänner för sin iver att vilja se över och förändra allt och för att räkna in allt möjligt i biståndsenprocenten. För den som följt biståndspolitiken i snart ett halvsekel är det också lätt att känna igen några av hennes paroller - som länderkoncentration - från tidigare perioder i biståndsdebatten. Någon verklig nydanare har hon inte varit.
För det har hon säkert fått utstå mycken kritik från moderata partikamrater som hoppats att en moderatledd regering ordentligt skulle skära i biståndet. Men det har hon faktiskt inte gjort.
Själv tycker jag att hon faktiskt är värd ett erkännande för att ha försökt sätta sig in i utvecklingspolitiken mer än många ministerföreträdare. Även om alltså mycket av det hon gjort och velat göra inte varit så originellt. Att vilja vidga definitionen för vad som får kallas bistånd har också andra försökt före henne.
Hur förhållandet varit mellan generaldirektör och minister mera personligt vet jag inget om. Men när regeringen tog till det ovanliga grepept att inkalla ett extra regeringssammanträde för att ta ett särskilt regeringsbeslut om att SIDA msåte följa av regering och riksdag fattade beslut om bemanningen vid svenska insatser i Afghanistan och Irak, förstod vi att något inte stod rätt till och att klockan var slagen.
Att departement och ämbetsverk inte kan komma överens om hur 5 mkr ska användas var en pinsamhet för bägge parter.
Att SIDA behöver ses över och bli effektivare behöver man inte vara biståndskritiker för att anse. Att biståndsministern nu väljer att avsätta den man hon själv med sådan stolthet lanserade som chef för förändringsarbetet så sent som hösten 2007 slår naturligtvis tillbaka på henne själv.
ANDERS MELLBOURN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar