Blåsigt värre

En sak är säker. Det blir sällan tråkigt på en redaktion.

Just nu blåser förändringens vindar extra starkt här på Kungsholmen.

Vår chefredaktör Anders Mellbourn har, som ett av sina sista uppdrag, åkt till USA för att följa den amerikanska presidentsvalkampen på ort och ställe. Hans bloggar dagligen här på hemsidan, och den första längre rapporten publiceras i denna veckas tidning.

Vi här på hemmaredaktionen förbereder oss på olika sätt för övergången till Tiden Efter Anders. Det är mycket som ska komma på plats och beslutas innan maskineriet fungerar gnisselfritt.

Samtidigt med pågående framtidsplanering ska veckans tidning förstås produceras som vanligt.  Och helst ska varje ny tidning också bli bättre än den förra.

Det går, för det mesta, tack vare hårt arbete och duktiga och punktliga krönikörer, debattörer och frilansare.

Som ny chefredaktör in spe vill jag tacka er för att ni alla bidrar till att göra Sändaren så bra som den faktiskt är. Samt förstås uppmana er till att fortsätta på samma sätt.

Tillsammans kan vi forma Sändaren som vi vill ha den. Kanske kan vi till och med bli bättre än någonsin tidigare.  

Slutord i denna form

På en kurs om sociala medier som verktyg i journalistiken lärde jag mig använda Facebook. Bland annat fick jag det bestämda rådet att man aldrig ska använda bloggar och Facebook som anslagstavla för papperstidningen. Det rådet har jag som bekant inte följt. Alltså rekommenderar jag dagens nummer av Sändaren där vi har en stor porträttintervju med Stampenkoncernens avgående VD och tillträdande styrelseordförande Tomas Brunegård. Tidningsdirektören som i grunden förändrat ägande och organisation av främst svensk landsortspress är också pingstvän med styrelseerfarenhet från de olika ägargrupperna bakom tidningen Dagen och bokförlaget Libris. I dessa tider av chefsbyten på Berling Press konstaterar Tomas Brunegård att den kristna medieverksamheten i Sverige är både för liten och fragmentiserad. Han vill ha en ordentlig kartläggning, gärna på nordisk basis. -De kristna medierna behöver framför allt professionellt ägande. Det är oerhört viktigt att de här tidningarna inte är enkla budbärare åt ägarna, säger han också. Annars är detta plötsligt min sista notering på Sändarens redaktionsblogg. Innan jag slutar som chefredaktör far jag på fredag till USA på två veckor för att följa den nu uppenbarligen knivskarpa slutkampen i det amerikanska presidentvalet. Om detta kommer jag att rapportera dagligen på en särskild bloggplats vi öppnar på denna sida. Jag börjar redan på lördag 27 oktober. Redaktionsbloggen tas från och med måndag över av min efterträdare som chefredaktör för Sändaren, Annika Ahlefelt. Tack för den här tiden. Kanske borde jag följt rådet att skriva om papperstidningens innehåll på denna plats. Anders M

Första dagen som lam anka

Att inte bli ”lam anka ” – lame duck – från början av november till mitten av januari kämpar nu Barack Obama för i USA. Ett avgörande kan komma i nattens andra TV-debatt. Om tio dagar åker jag till USA för att följa slutspurten. Tanken är att jag ska leverera dagliga bloggrapporter på denna sida. Litet ”lam anka” har jag själv blivit sedan det nu även är officiellt klart att jag slutar 15 november och att Annika Ahlefelt efterträder mig. En kollega hade besök av en kontakt i dag och presenterade vederbörande för Annika, inte för mig, vid rundvandring på redaktionen. -Det där får Du tala med min efterträdare om, har jag hunnit säga mer en än gång under dagens arbete. Lamt ska det dock inte bli i Sändaren den närmaste månaden, och säkert inte därefter heller. I veckans tidning intervjuar vi Kjell Antby, bror och svåger till det mördade lantbrukarparet i Västergötland, om sorg, vrede, tröst och nåd. Och i Församlingsliv möter vi Sveriges största församling. Bland mycket annat. Anders M

Bekymmersamma fakta

Det har frestat att skriva om utvecklingen i presidentvalet i USA de senaste dagarna. För tio dagar sedan ansåg de flesta att valrörelsen var avgjord till presidentens fördel. Om inget oförutsett inträffade. Men att det oförutsedda skulle vara en katastrofal debattinsats, trodde nog ingen. Nu blev det så och samma bedömare börjar tro att det kan bli fritt fal för presidenten och i så fall den största, självförvållade förlusten i presidentvalshistorien. Det går snabbt numera. Men om detta skriver vi inte i veckans tidning. Sändaren där flera av oss är mer än tillåtet USA-intresserade tycker nog att USA-valet får för får för stor plats för länge i svenska nyhetsmedier. Vi tycker ändå att vi gett egna perspektiv åt läsarna med några nedslag och ledare under året, inte minst de tre stora reportagen i augusti. Men de sista veckorna före valet blir det USA också i Sändaren. Jag åker själv över och ska skriva kortare reportage, kommentarer och blogginlägg i både Sändaren och Kyrkans tidning. Bekymmersamma uppgifter om Gemensam framtid har vi däremot i tidningen. Administrative chefen slutar. Och i Sveriges tillväxtcentrum Stockholm redovisar församlingarna få egna eller gemensamma utvecklingsplaner. Kanske vår kartläggning kan bli ett memento. Försoning ska kyrkan förkunna, fastslår vi i ledaren. Anders M

Miss på mässan

"Vi saknade dig i går", var det vanliga hälsningen när jag träffade bekanta på Bok- och Biblioteksmässan i fredags. Alla hävdade käckt att jag skulle ha lett ett seminarium redan på torsdagseftermiddagen. Och, jodå, mitt namn stod i det särskilda Se människan-programmet, där jag - det erkännes - aldrig gick igenom kalendariet ordentligt. Allt hade gått bra ändå, fick jag samtidigt veta. Men pinsamt kändes det. Och jag vidhåller fortfarande att jag inte har något minne av att ha lovat ställa upp vid denna tidpunkt och för det ämne som var angivit. Nåväl, vi var nog många kolleger som undrade om vi gjorde rätt saker under Bokmässan. Mässhallarna i Göteborg är stora, seminariekatalogen var väldigt tjock och så var det alla montrar och specialscener där det också diskuterades och utfrågades. Själv missade jag inte bara min medverkan i ett seminarium. Jag kom heller aldrig ned till förlagen på själva utställningsgolvet utan fastnade på seminarievåningarna därovanför. Och där var det nästan lika svårt att orientera sig fram som nere bland montrarna. Att ta sig från ett programinslag i K1 till nästa möte i J3 krävde omsorgsfull kartläsning. Några raka spår efter kompass var aldrig möjliga. Att göra nyhetsurval av vad vi ska ha i tidningen efteråt, har förstås inte varit mycket lättare. Resultatet står att läsa i veckans nummer av Sändaren. Med så mycket intressant att välja mellan, kan inget riktigt bli fel. Och här på webben finns redan ett rikt urval av seminarierapporter. Anders M