Framtiden i våra händer

Nyss hemkommen efter nyårsfirande i Finland. Lika dåligt väder där som här, men nyårsafton i duggregnet på Senatstorget nedanför domkyrkan blev festligt och annorlunda med musik, eldsdanser och tal av borgmästaren i Helsingfors. Sen smällde raketerna och folket skrålade och skålade. Men konstigt nog fanns inga kyrkklockor som ringde in det nya året. Det kändes lite tomt.
Idag är första arbetsdagen år 2013, men redan är listan över saker som måste göras lång.
Mycket ska hinnas innan det är dags för Vinterkonferensen i Sunne nästa måndag.
Samtidigt är det alltid lite högtidligt att vända blad och börja om. Den nya oskrivna almanackan (med röda pärmar) kan äntligen tas i bruk.
Så många idéer och tankar som förhoppningsvis ska förverkligas.Så många reportage som ska skrivas och uppdrag som ska fördelas. Så många beslut som måste fattas.
Och då talar jag bara om den framtid vi kan se och ana. Sen har vi allt det som ingen kunnat förutse. Det som bara händer och som måste hanteras där och då, och möjligen bara kan bedömas i backspegeln.
Framtiden i våra händer? Ja, men bara delvis.
Gott nytt 2013.