Svårt med självklar frihet

Studieförbundet Bilda och de ortodoxa kyrkorna har hamnat i konflikt, skriver vi i veckans nummer av Sändaren.
Det gamla frikyrkliga studieförbundet har på ett beundransvärt sätt vidgat sina kontakter de senaste åren och har nu både den romersk-katolska och de ortodoxa kyrkorna i Sverige som medlemmar. Sedan länge har också Bilda i verksamheten med sina traditionella medlemmar försökt öka intresset för de kristna kyrkor som i dag finns i Mellanöstern. Den studieresa som ordnades tillsammans med Diakonia före påsk och som vi fortsätter att rapportera från i veckans tidning är delvis ett exempel.
Ironiskt nog nämns nu engagemanget för Palestina och de uttryck som kritiken mot Israels bosättningspolitik fått inom Bilda som en del av de ortodoxas invändningar mot studieförbundet. I grunden finns sedan frågan om vilken form som är lämpligast för att bygga och bedriva ortodox teologisk utbildning i Sverige.
Akut utlöstes konflikten av en konstutställning vilket Sändaren också berättat om. Den konstnärliga friheten är i någon mening både absolut och begränsad, vilket vi numera ständigt påminns om.
Förhandsgranskning av opinionsinlägg är också en fråga för Sändarens webb. Min strävan som ansvarig utgivare är att vara mycket restriktiv i att redigera eller stoppa debattinlägg och kommentarer.
Som framgår av en kommentar jag gjort till den löpande diskussionen under ett inlägg om homosexuellas rätt att ordineras till tjänst i Gemensam framtid prövas i den diskussionen yttrandefrihetens gränser.
I inlägg jämställs i argumentationen homosexualitet som är en i Sverige lagligt godkänd samlevnadsform med pedofoli eller våldtäkt som är straffbelagda brott. Sättet att argumentera skulle kunna betraktas som förtal i lagens mening. Min bedömning och tolkning av yttrandefriheten är att detta ändå måste kunna få sägas.
Att jag själv och tidningen tar starkt avstånd från detta sätt att argumentera är självklart men en annan sak.
Anders M