Mycket ungt till våren

Att den traditionella tidningen har svårt att nå unga är en så etablerad sanning att den är banal. Sändaren är dessvärre inget undantag vilket vi ju löpande självplågande påminner om. Varför det är så framgår delvis av den intervju med religionssociologiprofessorn och medieforskaren Mia Löwheim som vi publicerar i den tidning som kommer ut i morgon. Att tidningar mest skriver kritiskt är också en vanlig föreställning. Det gäller särskilt om kyrkor och allra mest om frikyrkor. Det framgår tydligt av den stora enkätundersökning om svenskar syn på kyrkor och deras trovärdighet som Gemensam framtid genomfört lagom till kyrkokonferensen i maj. Att en ny kyrka börjar verksamheten med att vända sig utåt och fråga vad som skulle göra den angelägen är rätt men djärvt. Resultaten stärker inte självklart självförtroendet. Diakoni och kurativt stöd vid kriser är det människor efterfrågar av kyrkan. Men mest för andra och inte sig själv. Den profetiska uppgiften – vare sig den innebär förkunnelse eller samhällskritik - ser få som angelägen. Den som gör något, tar risker och lever som hon lär är trovärdig i dagens Sverige. Det är enligt undersökningen framför allt Läkare utan gränser och allra minst frikyrkan. Det är kärva bud vid startpunkten för en ny kyrka. Det finns anledning vara ödmjuk men inte uppgiven. Equmenia inleder konferenssäsongen med att i Vännäs sammanfatta sina fyra federationsår, ombildas till ett samlat ungdomsförbund och välja ordförande. Sändaren går igenom de första åren som präglats av stor energi, mycket strategi och måltänkande men likafullt medlemsminskning. Vi hoppas sprida tidningen under stämman och hoppas på god läsning i bänkarna under förhandlingarna. Ett ungdomligt nummer lagom till vårvälkomnandet, alltså. Kanske litet förutsägbart, men ge oss en chans. Anders M