En länge emotsedd, men tröttsam, flytt går mot sitt slut.
Eller flyttar, kanske jag ska säga, vi har ju flyttat här på jobbet också. Men
där skötte inhyrd expertis det mesta och vi är nu lyckligen installerade ett
par skrivbord längre ner än tidigare.
Min egen flytt var det värre med. Och eftersom jag levt med
dubbla lägenheter (och hyror) i en månad kändes strömmen av kartonger, påsar,
speglar, bortglömda skor och efterlämnade tavlor oändlig.
Men nu kommer städarna imorgon, och sen ska det väl förhoppningsvis
vara klart och ett nytt liv kan börja.
Jo, för så känns det litet, även om både jag och möblerna i
stort sett är desamma.
Det där med att börja om har jag alltid haft ett särskilt
förhållande till. Och i jobbet får jag på sätt och vis börja om varje vecka.
Varje tisdagsmorgon då vi sätter oss ner och planerar en ny tidning. En del tar
vi med oss från veckan innan. Det som inte fick plats, det som blev för stort
eller knuffades undan av mer aktuella händelser.
Och sen har vi självklart grundplaneringen klar för någon
månad framåt. Men man vet aldrig hur det blir. Annonserna ska ha sin plats och
antalet nyhetssidor kan variera stort. Liksom även materialet som ni läsare
bidrar med.
Ändå måste kanske det mesta göras om senare i veckan.
Att aldrig veta säkert vad som händer - det är charmen med
journalistik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar