tisdag 4 januari 2011

Fy för frikyrkopastorer

"Frikyrkopastor" är tydligen det vanligaste skällsordet i socialdemokratiska politikerkretsar. I alla fall om man ska tro TV-serien "Drottningoffret". Det låter litet otidsenligt som kraftuttryck. Men eftersom serien ligger synnerligen väl i tiden i övrigt, kanske den återsepglar någotslags verklighet.

I så fall, vad menar de då med frikyrkopastor? En predikant från pingst eller Livets ord förmodligen. Det är länge sedan "GF-kyrkliga" med viss stolthet ansåg sig ha etablerat begrepept frikyrklig som neutralt och korrekt i motsats till nidbildernas "frireligiös" eller "frimicklare". Då var det viktigt att just vi var frikyrkliga, inte minst för att vi ville vara egna kyrkor vid sidan om Svenska Kyrkan. Då var pingt och gryende trosrörelser lika tydligt inte frikyrkliga utan fria andliga rörelser, inom eller utom Svenska Kyrkan efter behag.

Nu har vi förlorat frikyrkonamnet. Inte bara för socialdemokratiska valarbetare på TV är nog frikyrkor en allmän andlig sås som man ogillar. Det krävs stor originalitet om vi ska hitta ett "GF-namn" som bryter schablonbilderna.

Men vem Elizabeth Meyers politruker på TV än tänker på - om någon - blir man faktiskt litet illa berörd.

Anders M

4 kommentarer:

  1. Skall man följa den mediala trenden får man anpassa sig och byta identitet var tredje månad.... Hur vore det om vi kallade oss Kristna...ja liksom som följeslagare till Kristus.
    Det är säkert opassande eftersom väldigt mycket vad Jesus stod för strider mot vad politiskt sakkunniga anser vara den svenska normen--

    SvaraRadera
  2. Det gäller att vara trendig. Begrepp som frikyrkopastor står i den politiska kontexten som motsträvig gammaldags och reaktionär.
    När man tar del av religiösa företrädare som är "fräcka och med i tiden" finner man tjusiga exempel
    - några präster i Engelbrekts församling som utdelar ockult välsigbnelse och handpåläggning i en indisk Guds namn samtidigt som man ger kristen nattvard
    - en kvinnlig präst i Svenska kyrkan som tycker det är otiidsenligt med synd och Jesu död på korset och att han offrades för vår synd och annat därtill som fanns med i den sk omderna trosbekännelsen
    - fräcka Stockholmspräster sysslar i tjänsten med orinetalisk riter och åker till indien för att lära om Gud i icke kristna religioner
    - kyrkor som anställder Imamer för att i kyrkans namn och då jämlikhetens kontext skall kunna predika islamsk tro och liv
    - fräcka medvetna präster som tillsammans med läderbögar gillar att bekräfta helheten och tillhörigheten med homo- bi- och transsexuella
    - käcka präster som gärna viger människor samman oavsett kön och då lämnar den uråldriga bibeln i historiehyllan
    -käcka framtidsinriktade samfundledare som gillar att viga homo- bi och transsexuella ännu enbart i par men det kanske enbart är en tidsfråga
    - framåtsyftande kristna ledare som bjuder in Asatroende teologer för kloka föredrag och teologisk utveckling
    -samfundledare som himla käckt raderar upp sig io rader och bekräftar sympatier för blodsudlade islamtroende diktraorer som den i Syrien som ser så snäll ut
    - också öppenhjärtliga frikyrkoledare som ber till Gud tillsammns med stormuftin i den islamska helgedomen och känenr sig nöjd med det öäven om denne inte bemödar sig på grund av sin Gudstro att bemöta kvinnan någorlunda mänskligt

    Så visst sker det en utveckling
    men är den inte ifrån det som hör samman med begreppet Kristusefterföljning
    Så ...kanske kyrkor och en del anställda där gjort allt för att distansera sig...tycks det
    Behövs det månne en reformation?/LG

    SvaraRadera
  3. Göran i Solhem/Spånga26 april 2011 kl. 21:35

    Aj,aj,aj, det där var varken vackert eller kärleksfullt, det var illa och reaktionärt (och dessutom anonymt!?). Gud är större än så! Det där var lag och inte evangelium.

    SvaraRadera
  4. Göran i Solhem/Spånga26 april 2011 kl. 21:55

    Alla kyrkor är väl idag egentligen "frikyrkor", dvs när vi inte har en statskyrka? Det vi normalt menar med frikyrkor är väl den svenska frikyrkorörelsen eller väckelserörelsen som en del av svensk folkrörelse, som växte fram som alternativ och motkraft till den dominerande Svenska kyrkan (den dominerande religionen) som folkkyrka men som en del av makten. Om man vill, en viktig del av demokratiseringen i Sverige och vägen ut ur fattigdom och förtryck.

    Låt oss inte glömma att i det moderna Sverige också den katolska eller ortodoxa kyrkan är "frikyrkor", och dessutom växande sådana. Vi får se upp, vi börjar bli marginella!?

    Och ännu mer utmanande är i vår tid, tror jag, det mångkulturella och religionspluralistiska samhället. Det är verkligheten idag! I detta ligger att försvara den sekulära staten och bejaka religionsfrihet och respekt för mänskliga rättigheter (baptistiska ideal). I USA har man klarat det under lång tid. Varför har vi så svårt med toleransen?

    Vår relevans i framtiden avgörs av vår förmåga att se denna enorma förändring och söka efter evangeliet i vår tid. Klarar vi inte det, är vi knappast relevanta och blir inte kraft för förändring och utveckling i vår tid.

    SvaraRadera